Etikettarkiv: livslångt lärande

Instrumentbyggare, instrument och musiker

Maria forsströmIdag har jag lärt mig, tränat och utvecklats på ett område som legat mig varmt om hjärtat nästan hela livet. Sången. Jag har också fscinerats över hur fantastiskt mycket det faktiskt finns som jag fortfarande vill lära bara inom detta specifika område. Många gränser att både flytta och spränga även för mig som inte längre är tonåring. Härligt!

Till hjälp hade jag och mina goa sångarvänner i Varbergs Kammarkör en på området otroligt kompetent,stark och karismatisk kvinna vid namn Maria Forsström, mezzosopran och dirigent, tillika duktig pedagog.

I morgon kommer jag högst sannolikt att ha träningsvärk. Ja, man kan få det även av sång. Det är betydligt mer fysiskt ansträngande än man kan tro. För som Maria så utomordentligt väl påminde om. Som sångare är du både instrumentbyggare, instrument och musiker i ett. Sånt kräver sin kvinna, eller man för den delen.

I morgon kommer jag också att få njuta av Marias Forsströms fantastiska stämma. Inte för att hon ska coacha oss i kören, utan för att hon kommer att vara sångsolist när Falkenbergs Motettkör, Cantica nova m.fl i morgon kväll tar sig an Mozarts requiem i Falkenbergs kyrka kl 18:00. Kom dit oör det du med. Som uppvärmning kan du lyssna till Marias njutbara stämma här.

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Kan inte du berätta vad du jobbar med?

Uppmaningen kom helt plötsligt när dottern för några dagar sedan presenterade mig för en ny vän. Jag kände genast ett behov av att ta ett djupt andetag. Vad jobbar jag med egentligen? Vad är det jag GÖR?  Skriver, pratar, tänker, läser, går på möten, resonerar, reflekterar, utmanar, leder, processar, tycker, förklarar, berättar, lyssnar …

– Ja, jag är utbildningskonsult, hör jag mig själv säga, och inser omgående att det där, det räcker inte.
– Okej …
– Ja, alltså, jag jobbar med mitt eget företag. Utbildar rektorer, lärare och andra som bestämmer i skolan. Och så jobbar jag en del med de som levererar datorer och sånt. De behöver bli bättre på att förstå hur skolan fungerar. Och hur man kan använda IT i skolan.
– Jaha, ja men då vet jag lite. Men jobbar du här eller?
– Ja, ibland sitter jag här  hemma ensam och jobbar. Som idag. Ibland åker jag iväg och jobbar på olika platser i Sverige.

Jag hör hur det låter. Fattigt. Förenklat. Lite udda. Att inte ha någon arbetsplats. Ingen chef. Inga fasta tider. Inga arbetskamrater. Eller jo, det har jag ju, men vi får ju inte lön från samma arbetsgivare. Och jag ser dem i ärlighetens namn inte så ofta. Om man inte räknar med mail, dialoger via sociala medier, telefonsamtal, skypemöten som träffar med arbetskamrater då.

– Ja, jag jobbade ju här i Falkenberg innan. Med era datorer i skolan, hör jag mig själv lägga till. Lite som att jag vill sätta mig mer fast på kartan. Leverera någon form av begriplig bild.
– Jag hade ansvar för dem i nästan fem år, typ.

Det funkar. Vi hittar en fastare grund att bygga ett litet samtal på och fortsätter prata lite mer om 1:1 datorerna. Att de är bra och håller, att de används ganska mycket, att elever lätt kommer runt regler och förbud de inte gillar, att laddare har en tendens att bli förbrukningsartiklar. Vi landar bra. Hittar en gemensam plattform, skrattar lite.

Sen går livet vidare och ungdomarna till skolan och jag sitter kvar vid mitt köksbord bakom datorn och försöker komma fram till en hyggligt enkel beskrivning av vad jag faktiskt gör. Och visst går det, men det är svårare än man kan tro. Särskilt när man inte självklart kan använda sitt professionella språk. Utvecklingsprocesser, formativt förhållningssätt, förfrågningsunderlag. TPCK, Timperley, Hattie, Skolinspektion, UnosUno, LOU, APD, PRIO, SKL …

expertInsikten slår in i mig. Jag sitter faktiskt här och har blivit lite av en nörd. Eller om man kanske hellre skulle kalla det expert? Och vad ”värre” är. Jag trivs med det. Gillar känslan. Tycker om att behärska mycket och kunna bygga ny kunskap utifrån den gamla. Se samband och mönster och känna mig säker och trygg i hur det gigantiska pusslet som föreställer skola, IT. lärande och framtid kan byggas. Och så det jag kanske gillar allra mest. Att jag får dela med mig av detta, och lära både andra och mig själv ännu mer.

Så nästa gång någon ber mig berätta vad jag jobbar med ska jag nog testa att säga att jag är expert. För inte kan man väl säga nörd?
Häpp 🙂