Etikettarkiv: framtid

Ställer dagens skolforskare fel frågor?

Anette NovakLäser en debattartikel signerad Anette Novak, VD för Interactive Institute. Artikeln handlar om att medieforskningen behöver uppdateras, ställa nya frågor i det nya medielandskapet och få en mer tvärvetenskaplig approach. Jag inser att jag redan efter ett par meningar är i full färd med att placera artikeln i en skolkontext. Byter ut mediebranschen mot skola, journalister mot lärare osv. Läs artikeln och gör det du också.

”Men för att medier ska kunna förklara komplicerade orsakssammanhang, analysera och ge överblick, krävs nya insikter som den gamla forskningen inte förmår leverera.”

Annan bransch men definitivt likartade utmaningar. Dags att söka nya frågor att ställa.
Man kanske skulle bli skolforskare 🙂 Tack för artikeltips bäste John Steinberg!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Science Fiction är nu

Det senaste året har jag allt oftare hört mig själv säga i mina föreläsningar att Science Fiction redan är här. Att det vi vanliga dödliga i allmänhet refererar till som utopiska framtidsscenarier ofta redan är realiserat och finns. Här och nu.

Själv minns jag det som en liten revolution när jag 1989, då jag arbetade som elkonstruktör, fick börja använda en digital ritplatta när jag layoutade elscheman och designade monteringsansvisningar för utrustning i elskåp. Magi!

3DIdag skulle jag (om mina kunskaper om design av elskåp hade funnits kvar vill säga) kunna rita hela min design av elskåp i luften och ställa det framför mig och elektrikern på bordet.

MAGI!!!

Science fiction är nu. Vad betyder det för förskolan och skolan?

 

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

 

 

Dagens ord – Lösningsfinnare

I förmiddags lyssnade jag av en händelse till en intervju på TV4 (från 24 min in i programmet) med Jens Bergensten, Minecraft och Robin Teigland, docent i marknadsföring och strategi på Handelshögskolan i Stockholm. Att Minecraft och dess utveckling i sig är ett vansinnigt intressant ämne råder ingen tvekan om men hela inslaget handlade egentligen om hur dataspelsgenerationen blir kreativa entreprenörer och innovatörer. Och vilka kompetenser de besitter och utvecklar.

Något som verkligen fångade mitt öra var Robin Teiglands beskrivning av vad som utmärker de som spelat mycket dataspel och hur de med detta utmärker sig på arbetsmarknaden. Historiskt sett har arbete i hög grad bestått i att att utföra order enligt instruktion. Idag handlar det mer om att den anställde får veta vad de ska uppnå, men däremot inte hur det ska göras. De här är dataspelare bra på, de är duktiga på att täka kreativt kring utmnaingar och problem. Och kanske allra bäst är de på att hitt befintliga lösningar och applicera dem på nya problem.

De är duktiga lösningsfinnare! 0004797

Det är sådant som gör att hoppet lever!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

IT i skolan ingen viktig faktor för Sveriges konkurrenskraft?!?

KKS

Det här får jag inte ihop.

KK-stiftelsen ” … har uppdraget att stärka Sveriges konkurrenskraft. Dessutom har KK-stiftelsen som en av tre huvudpunkter i sina stadgar att främja just informationsteknologi.”

Ändå står att läsa följande i Computer Sweden idag.

”Madelene Sandström, vd på KK-stiftelsen, tycker inte att skol-it ingår i stiftelsens åtaganden.
– Vi arbetar med olika typer av satsningar. Att satsa på it i utbildningen är inte ett uppdrag för stiftelsen, det ingår inte som ändamålsparagraf i våra stadgar”

Vad menar Madelene Sandström att IT i skolan egentligen ÄR?!?
Hur kan IT i skolan inte vara en viktig faktor för att stärka Sveriges konkurrenskraft?!?
Hur kan bilden av IT som medel för lärande vara sådan i en stiftelse som är högskolornas forskningsfinansiär och har i uppdrag att stärka Sveriges konkurrenskraft i samverkan med näringslivet?!?

Så många frågor …

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

”Great educators challenge their students with big ideas”

De av er som känner mig vet att jag gärna blickar framåt. Dock, det är inte så dumt att slänga en blick i backspelen emellanåt. Här, en blick 24 år bakåt i tiden och jag kan inte låta bli att le och förundras en smula över att jag på senare år personligen fått möjlighet att lära känna och utbyta tankar med en av de pionjärer som lade speakerröst på den här framtidsvisionen, producerad samma år som jag började plugga till lärare.

”Great educators challenge their students with big ideas”

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Debatt från möjligheternas horisont

cropped-IMG_2280.jpgSvensk TV-studio. Dags för ”mästarmöte”. Två skolministerkandidater ska på några få minuter delge sin bild av skolan inför nästa val. Landets väljare bänkar sig vid datorer, surfplattor och TV-apparater.

-Välkomna hit! Programledaren vänder sig omgående till den som sitter närmast. Jag tänker att vi helt enkelt går direkt på sak. Hur vill ni utveckla skolan?

– Ja det finns naturligtvis många möjligheter inom detta område att ta tillvara. Vi vill exempelvis utnyttja mångfalden och de fantastiska möjligheter vi har med den. Kandidat ett tar snabbt och engagerat kommandot. Ta till exempel ungdomarna i de norra stadsdelarna i den här staden. Visste ni att de tillsammans talar över 100 språk. Denna guldgruva ska vi öppna upp, förädla, utveckla och förvalta.

– Och vad vinner Sverige och svensk skola på det menar du?

– Ett framtida lärande samhälle byggs i det allra väsentligaste på god kommunikativ förmåga i ett globalt perspektiv. Världen är stor och färgrik. Samtidigt krymper den och blir alltmer tillgänglig här och nu. Svenska är ett litet språk. Vi behöver goda, mångfacetterade språkkunskaper för att kunna kommunicera väl med andra. Göra affärer, förhandla, utbilda, informera, utöva ett gott värdskap. Och så vill vi satsa på lärare som kan undervisa på olika språk. Möta nyanlända elever och ge dem undervisning på modersmålet på den kunskapsnivå de befinner sig. Så de inte tappar farten i sina studier medan de lär sig svenska.

Kandidat nummer två harklar sig, mån om att få sin del av den begränsade tiden.

-Ja jag och mitt parti vill definitivt förvalta mångfalden mer. Och vi tänker inte begränsa detta till språk och kommunikation. Det finns stora förtjänster i att ta vara på elevers och lärares olikheter och bereda möjlighet för dem att växa, utvecklas och specialiseras. Den teknik och de digitala miljöer vi har tillgång till idag gör det till exempel möjligt för eleverna att möta lärare med specialistkunskaper inom specifika intresse och ämnesområden. Tillsammans kan de jobba för en ökad expertis och specialisering och nå fram till långt många fler elever än de gjort hittills. Det vill vi stötta och utveckla

-Du menar alltså att alla ska lära lite vad de vill i skolan. Programledaren höjer lite på ögonbrynen.

– Exakt så. Om vi bortser från det självklara vill säga. Vi behöver naturligtvis alla en gemensam bas som grund för att kunna leva i och utveckla det här samhället. Språk, förståelse för samhällsbyggnad, historia, matematik, förmåga att lära, lära om och lära nytt och så vidare.  Där har skolan en otroligt stor och viktig roll och det kan och vet vi sedan lång tid tillbaka. Men, vi måste tänka mycket vidare. Med olikheter kommer också möjligheter. Vi vill att svensk skola blir världsledande på att ta vara på och förädla den naturresurs vi har i form av individers olika talanger, intressen och förmågor. Därför kan vi inte stanna i att enbart förbättra de självklara byggstenarna för kunskapsutvecklingen. Vi måste också förädla och använda de unika stenarna bättre i bygget. Öppna upp för nya mönster, sammanhang och arenor.

– Det där låter som ett mycket omfattande uppdrag för skolan. Klarar skolan verkligen detta? Och hur blir det exempelvis med en sån sak som betygen?

– Naturligtvis är det ett omfattande uppdrag. Den skola vi vill se ska vara drivande i samhällsbygget. Proaktiv istället för reaktiv. Ett viktigt nav i ett lärande samhälle i ständig förändring. Det finns en enorm kapacitet i skolan redan idag, och mer kan frigöras. Det handlar om prioriteringar. Och betyg handlar om två skare. Att kommunicera och sortera. Det första kan vi göra med andra medel som dessutom stärker elevers lärprocesser. Det andra kommer inte skolan att göra i ett framtida lärande samhälle. Vi vill vända på systemet där och låta de som driver högre utbildning genomföra sina egna urvalsprocesser i de fall det finna anledning att prioritera bland intresserade studenter. Detta tror vi kan vara en väg att gå för att ge elever möjlighet att i högre grad påverka sina framtidsutsikter.

– Mycket av det där har ni ju läst i vårt partiprogram! Den ena avbryter den andra. Har ni inga egna idéer?

– Naturligtvis har vi långt fler idéer om HUR detta ska organiseras och byggas upp. Det vet vi alla att även ditt parti har och här kanske vi skiljer oss åt på en del punkter. Man handen på hjärtat. Det är trots allt en underordnad fråga i sammanhanget. Systemet får inte bli målet utan medlet. Vi vill se en skola som lever och leder utveckling av vårt land. Om det kräver en samsyn över partipolitikens gränser måste vi vara kloka och ansvarsfulla nog att ta det ansvaret.

– Ja uttrycket ”ett lärande framtida samhälle” är i alla fall vårt. Och i det samhället har skickliga  lärare den status de måste ha. Att leda, stödja och utveckla lärprocesser i framkant av utvecklingen i ett lärande samhälle är ett komplext uppdrag som naturligtvis de allra bästa är intresserade av att ta sig an. De som vill arbeta med en utmanande uppdragsformulering med ett stort ansvar för vår samhällsutveckling kommer att söka sig till den positionen. Och smakar det så kostar det. Det måste vi vara, och är också redo för att hantera. Därför vill vi ge alla lärarstudenter en betald utbildning.

– Om det är några som är beredda att prioritera och satsa på lärare och lärande i framtiden så är det vi. Och då menar vi satsa. De möjligheter som finns får under inga omständigheter gå till spillo. Det har vi inte råd med.

– Ja där är jag beredd att hålla med dig. Vi tar ansvar för att förvalta alla möjligheter som finns för en stark utveckling av skolan. Det kan ni ta som ett vallöfte.

– Och där ser jag att programtiden börjar ta slut. Jag måste tyvärr avbryta er här och vill pass på att tacka …

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Det kom ett förslag … igen

Jag har vid upprepade tillfällen lovat att inte lägga energi på skolminister Björklund. Det finns liksom så mycket bättre saker att lägga sin energi på för den som vill se skolan växa och utvecklas. Dagens utspel om betyg i åk 4 fick mig dock att på allvar börja fundera på dessa svårt förenklade budskap om skolan signerade Björklund (eller alliansen om man så vill). Behövs de verkligen för att väljare utanför skolans sfär ska förstå? Leder de verkligen till fler röster till Folkpartiet eller alliansen? Ger de verkligen rektorer, lärare, förskollärare och andra som arbetar i skolan riktning, framtidstro och hopp? Eleverna motivation att levla upp, prestera och lyfta sina resultat?

Vet ni, jag tror inte det.

Jag tror inte väljare vill bli idiotförklarade.

Jag tror inte det blir fler röster på Folkpartiet eller alliansen, inte nu längre.

Jag tror inte detta bidrar till att lyfta de som jobbar i skolan.

Jag tror inte elever presterar bättre eller blir mer motiverade av misstroende och förminskande.

Under dagen och kvällen har diskussionen om utspelet gått hög både i gammelmedia och i digitala dito. Mängder av kompetenta engagerade skolmänniskor lägger timmar på att i detta nu söka argument, vetenskapligt stöd, debatt och dialog om ett ämne som de redan i grunden är proffs på.

Regeringen

De försöker förstå. Varför forskningen, som de själva är ålagda att bygga sin profession på, inte gills för en utbildningsminister? Varför den högst ansvarige ministern i statstelevision på bästa sändningstid (klipp från Rapport, se från 7:50 och framåt) kan avfärda nationell forskning om betyg och bedömning med att ”han delar inte den uppfattningen”? Varför beprövad erfarenhet kan trumfa vetenskaplig forskning? För se, på beprövad erfarenhet kan man införa betyg i åk 4, säger Björklund. Och den svenska betygsforskningen är väldigt inriktad på att det är dåligt med betyg, men … alla andra länder har betyg så då är det bra.

Vet ni. Jag tror inte att det finns nåt dolt bra budskap att förstå.

Jag tror helt enkelt inte att den ansvarige ministern ska jobba på lösare vetenskaplig grund än alla rektorer och lärare i den skola han ansvarar för.

Jag tror inte att den ansvarige ministern bör avfärda befintliga vetenskapliga resultat till förmån för sin egen uppfattning.

Jag tror inte beprövad erfarenhet räcker som beslutsunderlag för en minister som ansvarar för en skola på vetenskaplig grund.

Jag tror inte att svenska forskare medvetet söker nackdelar med betyg och forskare i andra delar av världen står för alla fördelarna.

Jag tror inte att argumentet ”men alla andra gör så” håller, på vetenskaplig grund

Nej, jag tror såhär. Skolpolitiken handlar idag, oavsett parti, mest om att flytta runt däcksstolar på ett sjunkande skepp. Detta är djupt oroande. Det är vår framtid vi sänker. Att rösta bort Björklund kommer förvisso att ta bort ett irritationsmoment, men jag är säker på att det inte kommer att leda till någon avgörande eller viktig förändring för svensk skola. Just nu tävlar nämligen partierna bara om hur det lutande däcket ska möbleras.

Så nu frågar jag mig; Vad kan jag mer göra för att bidra till att få svensk skolpolitik att börja handla om hur vi kan förvalta och förädla det mest värdefulla vi har? På vetenskaplig grund, för ett framtida lärande samhälle. Hur kan jag levla upp? Vad mer kan jag bidra med?

Det mina vänner, får bli ‪#‎veckansutmaning‬

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

”För att vi älskar matematik”

Som motvikt till all frustration efter Anders Borgs ”fantastiska” uttalande om matematikämnet i Affärsvärlden idag vill jag som mattelärare dra mitt strå till stacken och tipsa om ett bättre exempel från Västra Alléskolan. På Facebook har man den senaste veckan kunnat följa lite vad som händer på förskolan som nu inne på andra veckan av sitt tema

”För att vi älskar matematik”.

Vilka ambassadörer för utveckling av språk, begrepp och för glädjen i att kunna förklara och kommunicera allt stort och smått i världen förskolan är! Så enkelt, så härligt, så rätt!

Forskola-matte

 

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

#Petterföreläsning

I förrgår fångade en Tweet av Petter min uppmärksamhet och tanke. I går föreläste han för elever på Falkenbergs gymnasieskola. Idag kan ni läsa ett gästinlägg om föreläsningen här på min blogg skrivet av min äldsta dotter, Johanna.
// Stolt mamma full av kärlek!

Petter-tweet

#Petterföreläsning

Min mamma har det senaste gått och tänk högt och jämrat sig (nåja, reds anm.) över vad hon ska skriva här på bloggen. Hundra dagar med ett inlägg om dagen har nog faktiskt varit lite utav en utmaning för henne trots allt. Ibland skriver hon så att fingrarna dansar över tangentbordet och texten bara flödar i rader på datorskärmen. Men för någon dag sedan var det väldigt trögt för henne att hitta något viktigt att skriva om. Fingrarna låg som döda maskar på tangenterna. Det var då jag, som så många gånger innan, sa någonting innan jag hann tänka till en extra gång;
-Men jag får la gästblogga då om det ska vara så himla svårt att komma på någonting att skriva om, det kan väl inte vara så svårt?!
När jag själv hörde dessa ord lämna min mun tänkte jag direkt att nu finns de ingen återvändo, mamma kommer inte kunna släppa det där. Jag måste skriva någonting som har med antingen skola, datorer eller utbildning att göra.

Så här sitter jag, Johanna Björn, och ska försöka trixa ihop någonting till den här bloggen som har med skolan och kanske lite utveckling att göra. Kristina Björns äldsta arvinge. 18 år, hennes dotter, hennes problemgörare och även ibland irriterare. Det är faktiskt inte det lättaste att hitta det där ämnet att skriva om som kan vara lite intressant att läsa, men idag hände något som faktiskt satte igång många tankar, funderingar men också känslor hos mig som jag iallafall tänkte försöka dela med mig utav.

Jag går på Falkenbergs gymnasieskola i år 2. Skolan som har sina vita och ljusa toppar men också sina grå och mörka källare. En bra grej med Falkenbergs gymnasieskola är att de med hjälp utav Falkenbergs Sparbank anordnar en entreprenörsdag. En dag som ska innehålla inspirerande och tankeväckande föreläsningar för de allra flesta eleverna på skolan med olika föreläsare varje år. Idag, 10 mars, hade vi just denna dag, och i år hade man lyckats få dit en av Sveriges mest uppskattade, största och bästa rapp-artister, Petter!

1969195_690740920972838_343081383_nNär jag fick höra att Petter skulle komma och vara huvudföreläsare kunde jag knappt tro mina öron. Petters musik har varit en stor del utav min spellista, om inte helt och hållet, under hela tonårstiden och är fortfarande är en väldigt stor del utav den. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och Petter har jag alltid kunnat relatera till, så det här var lite extra stort för mig. PETTER kommer till MIN skola!

Jag blev helt enkelt ganska starstruck när han kom in på scenen i Falkenbergs enda biosalong och ställde sig ca 4 meter ifrån mig. (Givetvis hade jag sett till så att jag fick sitta på andra raden.) När han börjar sin föreläsning och min lilla hysteri har börjat lugna ner sig lite, märker jag att alla i salongen, skulle tippa runt 200 tonåringar och 10 lärare, är helt uppslukade av honom. Vi alla kan på något vis relatera till honom och det han säger. Sättet att uttrycka sig, om status och svagheter.

Han pratar om sin uppväxt och hur svårt han hade för ord och text. Att han inte kunde sitta still och koncentrera sig. Att han kände sig stressad. Ingenting gick ihop och han hade framför allt svårt med språk och skrift i skolan, något som också väldigt många elever har problem med idag. Han berättar också att han fick gå i någonting som kallades för talskola då han hade väldigt svårt att uttrycka sig muntligt.  Som grädde på moset var han väldigt blyg, vilket inte gjorde de lättare.

Han byter bild på sitt bildspel och visar en bild på ett skriftligt prov han haft i religion på högstadiet och hur han svarat på frågorna. Svaren hade inte ens med ämnet att göra och han berättar att han gjorde så för att han ville hålla uppe sin ”häftighet” för klasskompisarna, eftersom han kände att han inte passade in. Han kunde inte uttrycka sig, ord flöt ihop. När han gick fram till sin lärare efter att han rättat Petters prov och han fick det tillbaka, skrattade han och visade sina kompisar vilka roliga svar han hade skrivit och sa att han inte brydde sig om ett han blev underkänd; ”Det är skit samma liksom”.

1940004_690740570972873_1725137403_nDet här med häftighet och att man inte vill visa sig svag kommer upp flera gånger under Petters föreläsning och är någonting som jag kan känna att många utav oss elever kan relatera till. Idag är det väldigt svårt att visa sig svag, man får inte vara svag. Vi ska hela tiden ha de bästa betygen, omdömena och resultaten för att ”kunna komma vidare i våra liv”. Ett misstag eller en svagare insats gör egentligen att vårt betyg eller omdöme sänks med en gång. En svaghet = sämre betyg. Vi kan inte visa oss svaga för de andra i klassen för då kommer de tro att man är helt värdelös och bakom flötet, att man är annorlunda och kanske trög. Det här med sin egen så kallade ”status” är ett stort spöke, speciellt under tonåren. Det här med svaghet och brister sätter sig fast på min hjärnhinna, jag tror de gjorde det hos de 200 andra också. Kan man visa sig svag?

Petter fortsätter att berätta om sitt liv. När han var ungefär lika gammal som oss började han upptäcka rappen genom sin äldre bror. Petter berättar att för första gången i hans liv, så kände han att han kunde och ville vara en del av någonting som han faktiskt trodde att han kunde behärska. Hans mamma sa dock under hela hans uppväxt att det inte fanns någon musikalisk i familjen så musiken var utesluten. Titta på Petter nu.

När Petter var i England för att studera engelska så att han skulle kunna skriva häftiga texter på språket utan att stava fel och kunna uttala orden utan att låta som en kråka, började han sakna den svenska musiken. Hans mamma som under hela hans uppväxt har hjälpt honom att komma in på olika skolor och sett till så att han inte skulle hamna i fel umgänge, skickade några skivor till honom. De var då han började skriva och uttrycka sig på svenska, han visste att han kunde behärska det svenska talet någorlunda och genom att han skrev väldigt djupa och betydelsefulla texter med referenser till personer i historien och i litteraturhistorien, lyckades han också imponera på sina vänner och tillslut även på skivbolag. Det var nu han kände att han äntligen kunde utrycka sig och sina känslor. 16 rader. Detta var också de som gjorde att han började läsa böcker, han ville utveckla sitt språk till sina texter.

Petter höjer volymen på sin Macbook, drar igång beatet till låten ”Fäller en tår” och berättar att detta var den första texten han skrev. Sedan drar han en vers ur låten för oss. Det enda jag kunde tänka var egentligen bara; Herregud! Varför har ingen kommit på detta tidigare? Varför används inte rappen mer om den är till så stor hjälp?

Petter hade hittat ett sätt att uttrycka sig på som var ganska nytt på den tiden men som faktiskt finns med oss otroligt mycket idag. Vi har väldigt många duktiga rappare bara i Falkenberg och just rappen är en väldigt populär musikform att uttrycka sig i när man inte vet eller behärskar andra uttrycksformer som vi har i skolan, skrift och tal. Den har en rytm och ett sammanhang, något som blir lättare att greppa på något vis. Den är nyskapande och har inga begränsningar. Det är egentligen bara kreativiteten som sätter stopp inom rappen. Precis som Petter också nämner i sin föreläsning så finns det många elever som har väldigt svårt med, tal, skrift och läsning. Idag har vi en väldigt bra skola som kan hjälpa dessa barn men ibland kan jag tycka att sättet att uttrycka sig på är och blir väldigt begränsat och inrutat. Man ska kunna skriva, man ska kunna läsa och man ska kunna prata lika bra och på en lika hög nivå. Kan man inte det, då kan man inte.

Rappen har hjälpt Petter att utveckla sitt språk, sin skrift och sin kreativitet och jag tror att han, bara under de 90 minuterna vi satt där, lyckades inspirera varenda en utav oss på ett eller annat vis. Det är en självklarhet att man ska kunna uttrycka sig och sina känslor men idag tror jag att möjligheten till det är ganska begränsad och inrutad i skolan. Att hitta sitt eget sätt att uttrycka sig på trycker jag är viktigare än hur bra man kan skriva en uppsats eller hur bra man är på att hålla ett föredrag om andra världskriget inför klassen. Att få använda sin kreativitet och känna att man utvecklas som människa, det tror jag är det viktigaste. Att ens kunskaper inom vissa områden hela tiden blir ”värderade” eller ”värdesatta” genom betyg är kanske inte det bästa då många inte ens får visa vad de verkligen kan, vad man tänker eller känner för att man kanske inte kan uttrycka sig just genom tal eller skrift. Varför får man inte hjälp med detta då de kanske är det skolan går ut på egentligen? Sättet att uttrycka sig och sin kunskap kring saker, vad man tänker och vad man känner?

Idag hade Petter inte klarat sig utan sitt tal och sina texter. Det är detta han lever på men det var också det som han hatade som ung. Han lyckades hitta en uttrycksform där han kände att han utvecklades och fann en mening. Jag tror de är de absolut viktigaste, att hitta en mening, känna att man utvecklas som människa och att hitta ett sätt att uttrycka sig på oavsett vad de är för sätt.

Johanna

 

 

// Johanna

Svaga elever provocerar mig

För några dagar sedan snubblade jag över följande rubrik:

Fler svaga elever får lärarna att lämna

Det är Emma Leijsne, Sydsvenska Dagbladet, som sammanfattar innehållet i en avhandling av Krzysztof Karbownik vid Uppsala universitet med rubriken ”Teacher mobility in Sweden”. Karbownik är PhD in Economics vid University of Arizona, och forskar alltså också vid ”Uppsala center for Labor Studies”

Tyvärr tycks inte denna avhandling vara tillgänglig för nedladdning så jag får i detta läge utgå ifrån att Emma Leijsne ger en rättvisande beskrivning av resultaten i sin artikel. I den sammanfattar hon huvudresultatet av Karbowniks forskningsresultat som följer;

”Om en skola får fler svaga elever, så lämnar de erfarna och utbildade lärarna skolan. Ju sämre betyg eleverna har, desto större är omsättningen bland lärarna.”

Jag finner ingen anledning att ifrågasätta Karbowniks forskning eller slutsatser, och har dessutom svårt att verifiera dem eftersom jag inte läst avhandlingen. Men, jag kan med utgångspunkt i Emma Leijsnes sammanfattning konstatera att det i de bästa av världar verkligen borde vara tvärt om. De mest erfarna och utbildade lärarna borde verkligen vara de som allra mest möter elever som kämpar med att prestera och utvecklas i skolan.

Det var inte det faktum att en viss grupp lärare i viss utsträckning tycks lämna en viss grupp elever, som jag hakade upp mig på mest. Nej det var på det faktum att Krzysztof Karbownik, och följaktligen också Emma Leijsne, väljer att använda sig av ”svaga elever” som ett samlande, beskrivande begrepp, något jag tycker är både ovetenskapligt och ogenomtänkt av flera skäl. Bland andra;

  • Att elever inte lyckas i det system vi kallar skolan behöver inte alls bero på eleverna utan kan precis lika mycket bero på systemet.
  • Det kan vara stigmatiserande att benämna en individ eller grupp som svag/a.
  • Ett lägre betyg i ett skolämne behöver inte alls betyda att man är svag. Betyg är inga absoluta sanningar.
  • Det är inte per automatik någonting dåligt att vara ”svag” som människa.

Vän av ordning kommer möjligen nu att hävda att jag märker ord. Och det är just det jag gör (och har gjort förr). För, så länge vi fortsätter att slentrianmässigt(?) kategorisera elever och lärare med förenklade, stigmatiserande benämningar och begrepp, bidrar vi till att förstärka och cementera de uppfattningar och kulturer vi har för avsikt att utveckla och förändra. Genom att använda sig av detta språkbruk skjuter Karbownik alltså sin goda intention om att lyfta fram och redovisa en problematik som behöver hanteras delvis i sank. Möjligen oavsiktligt och obetänksamt, men ack så olyckligt.

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.