Kategoriarkiv: Uncategorized

Delårsbokslut och sommarvila

Ytterligare en hel ”vårtermin” har passerat och det är strax dags att retirera, omgruppera och ladda om batterierna. Men först kan det nog vara på sin plats med ett litet delårsbokslut. Det är många som frågar vad jag gör, och ibland ser nog inte ens jag själv riktigt allt som faktiskt händer. 

Vårens uppdrag har varit av blandad karaktär. Ett av de större har inneburit att genomföra en förstudie och ge vägledning inför Västerås stads kommande IT-upphandling med särskilt fokus på Barn- och Utbildningsverksamheten. Det har varit fantastiskt spännande att få kliva in i en så kompetent verksamhet med uppdrag att klura på hur det kommande upphandlingsarbetet bäst kan antas för att så goda förutsättningar som möjligt för ambitiös verksamhetsutveckling ska uppstå. Intressant och givande, men också utmanande. Hör av dig om du vill veta mer om detta.

Ett annat större uppdrag har varit att fortsätta vara en särskild resurs för tre av MacSupports större kunder; AcadeMedia, Futuraskolan International och Sollentuna kommun. Här har Futuraskolan International och deras ledare varit lite extra spännande att arbeta med just i vår, då de på kort tid verkligen har gjort en rejäl förflyttning framåt i sin utveckling. Håll koll på dem framöver är mitt tips.

Dessutom har jag haft glädjen att få fortsätta processleda ledningsgrupperna för två av skolområdena i Lunds kommun. Jag har också haft lite individuell handledning av chefer och ett antal uppdrag av varierat slag för aktörer som Framtidskompassen, IST, Apple och Unikum. Arbetet kring BETT och SETT tillsammans med MacSupport ska inte heller glömmas bort. Där gick ju två hela veckor bara där.

Allra mest stolt är jag nog ändå över att jag och Arja Holmstedt Svensson i vår har tagit fram och inlett vår första pilotomgång av vår alldeles egen tredagarsutbildning Förändringsledare i en digital tid där vi sätter särskilt fokus på att hjälpa ledare inom skolan att utveckla sitt individuella förändringsledarskap. Starten blev fantastiskt lyckad och jag ser mycket fram emot att få fortsätta arbeta med detta koncept och utveckla det vidare tillsammans med Arja i augusti.

Att genomföra en studie som jag länge varit med och planerat för inom ramen för mitt uppdrag för MacSupport hos AcadeMedia är en annan sak som jag ser mycket fram emot till hösten. Studien ska göras i ett samarbete mellan Pysslingen förskolor, AcadeMedia Academy, MacSupport och Tänk Om under rubriken ” Hur mobil, digital teknik i lärmiljön skapar kvalitetsökning och mervärde för en verksamhets bärande idé och värden”. Det återstår en del detaljer att få på plats, men bli inte förvånad om du får du höra mycket mer om detta framöver.

I augusti väntar av allt att döma också en annan större utmaning för mig arbetsmässigt. Det är för tidigt att berätta mer om den här och nu, men så mycket kan jag säga som att det var längesen jag kände mig så mycket som ett barn strax före julafton som när jag tänker på just detta. Håll gärna tummarna för att allt i den planen går i lås.

Om det annars är något som har utmanat mig mer än vanligt denna vår så är det nog den ojämna arbetsbelastningen. Att försörja sig som en självständig, fri resurs innebär inte all den frihet som många tror. Man måste ständigt vara beredd på att anpassa sig efter sina uppdragsgivare, deras arbetstempo och förändringar. I vår har detta påverkat min arbets- och livssituation mer än någonsin under mina fem år som 100% egenföretagare. Positivt på så vis att jag, när tajmingen varit rätt, har kunnat kliva in i uppdrag med ovanligt kort varsel. Negativt på så vis att fler planerade jobb än vanligt ställts in eller skjutits framåt i tiden. Det har därför varit klurigare än vanligt att säkerställa en hyggligt jämn arbetsbelastning och inkomst och det sliter ibland lite mer än man vill erkänna.

Därför är det lite extra fint att nu se fram emot några veckors välbehövlig semester. Inga längre utflykter är än så länge inplanerade, men det känns helt okej med tanke på White Guide i år har gett min hemstad Falkenberg den finfina utmärkelsen ”Värt en resa”. 

Önskar Dig en vilsam och skön sommar var Du nu än är, och säger som alla ni Stockholmare brukar säga till mig; 

Hör gärna av dig om du har vägarna förbi!

// Kristina

SETT 2018 – Upphandling blev årets snackis

SETT-dagarna har nu blivit en väl etablerad, (v)årlig tradition för oss med intresse av skolutveckling. Lite som en återträff där vi stämmer av läget till både höger och vänster. Några har bytt arbetsgivare, ansvar eller färg på tröjan, men kärntruppen kvarstår i stort och växer sig glädjande nog större, starkare och klokare för varje år.

Traditioner tenderar som bekant att innehålla ett ganska stort mått av ”Same Procedure as Last Year”, men det finns alltid nåt att lära även av återkommande aktiviteter. I år i de ovanligt många initierade, intresserade och framåtsyftande samtalen. Inte för att jag direkt varit tystare eller pratat mindre förr om åren, utan för att samtalen präglades av mer höjd och professionalism än någonsin tidigare. Tack alla!

Årets snackis för min del var helt utan konkurrens upphandling. Upphandling ur ett verksamhetsutvecklingsperspektiv. En helt makalös uppgradering av en fråga som ofta framkallar känslor som ångest, frustration och maktlöshet och som majoriteten i normala fall mest tar stora omvägar kring. Något är helt klart på väg att hända. Många runt om i Skolsverige är helt enkelt oerhört trötta på att gång efter annan behöva ”gilla läget” och försöka göra bästa möjliga av resultatet av verksamhetsfrånvända upphandlingar. Skolhuvudmännens intresse för att ta sig an frågan har börjat bubbla.

Allt fler börjar se värdet av att utveckla beställarkompetensen inom den egna organisationen och av att i högre grad samarbeta MEN ta huvudansvar för hela upphandlingsprocessen. Att se upphandling som en utvecklingsprocess istället för ett försörjningsprojekt och arbeta mer systematiskt för att de stora investeringar som görs i skolans digitalisering verkligen ska ge de effekter man vill se i mötet mellan lärare och elever. Fler förstår nu att upphandlingsarbetet är styrande för utvecklingsarbetet och att det faktiskt går att skapa lägen man gillar.

Om skolhuvudmännen börjar visa intresse för de här frågorna så gör leverantörerna det just nu faktiskt ännu mer. De är generellt trötta på att så stora resurser går till att besvara, hantera och leverera på märkliga krav i taffligt utformade förfrågningsunderlag. De vill hellre lägga tiden på att samarbeta och både lära och bidra mer med sin kunskap för att utveckla sina produkter och åstadkomma leveranser som ger skolan mervärden. Stark framtidstro i en expansiv bransch, ökade kunskaper och vilja att lära och utvecklas är naturligtvis de starkare drivkrafterna i allt detta. Men det finns också en och annan indikation på att en liten bok på temat signerad undertecknad, har bidragit till att frågan nu börjar komma upp som en bubblare på skolutvecklingsagendan. Det är svårt att inte glädjas åt detta.

Upphandlingsseminarium för Apple. SETT 2018

Mest glad blir jag nog ändå över att Skolsverige börjar levla upp på upphandlingsfronten så att besluten om investeringarna kan tas där de egentligen ska fattas. Det är väldigt roligt att få vara med och bidra till just det. På SETT gjorde jag det i form av ett upphandlingsseminarium på inbjudan av Apple och inom kort får jag möjlighet att adressera ämnet igen i en föreläsning som har fått titeln ”Upphandla för utveckling – en roligare historia”. Du hör den på  IST:s Konvent i Växjö den 2:e maj. Hoppas vi ses där!

 

Upphandla för utveckling

PS. Om du också är nyfiken och vill lära mer om hur du ni kan lyckas ännu bättre med att skapa förutsättningar för skolutveckling i en digital tid köper du just nu boken till specialpris här.

Stigert och Hylte tar innerkurvan mot skolans digitalisering

I morse läste jag något som gjorde mig både glad och stolt. Det var Anne Hammarskjölds artikel i Voister om Stigert Pettersson, skolchef i Hylte kommun. Artikeln är skriven med anledning av att det gedigna arbete Stigert gjort kring digitalisering av skolan i Hylte. Ett arbete som nu lett till att han är nominerad till utmärkelsen Årets Digitaliseringsledare.

Priset Årets Digitaliseringsledare delas ut av tidningen Chef och Atea under Chefgalan i mars och tanken med priset är att belöna en ledare som vågat visa vägen och lyckats göra sin organisation mer digital.

Jag har haft den stora förmånen att få utgöra en del av det konsultstöd som Stigert nämner i intervjun. Detta tillsammans med bland andra Arja Holmstedt Svensson som är en av mina samarbetspartners.Tillsammans har vi med våra olika kompetenser funnits med av och till  på resan för att bidra med vår erfarenhet och vårt kunnande. Och jag vill nog påstå att Stigert tillsammans med sin drivna personal, genom hårt arbete och med viss draghjälp av vårt konsultstöd, har kunnat köra rätt snabbt i den där innerkurvan.

Arbetet med Hylte var givande och utvecklande även för mig personligen, och det känns extra roligt att Hylte med Stigert i spetsen nu också får välförtjänt uppmärksamhet för sitt fina arbete. Jag lyfter på hatten och önskar varmt lycka till inför prisutdelningen i mars.

Må bäste digitaliseringsledare vinna!

PS. Nyfiken på hur jag och Arja Holmstedt Svensson skulle kunna hjälpa även Dig och Din verksamhet att ta den snabba innerkurvan? Du kan läsa mer här.

 

Gästbloggare hos Gleerups

I veckan fick jag äran att gästblogga hos Gleerups med anledning av att de gav ut min bok ”Upphandla för utveckling” i slutet av november.

Medan jag satt och skrev bloggtexten, som min ovana trogen blev lite väl lång och har redigerats en del, insåg jag att min egna tankar kring upphandling och verksamhetsutveckling är i fortsatt rörelse. Det finns redan sådant jag tänker att jag borde haft med i boken som inte finns med. Tankar som uppenbarligen inte var färdigformulerade då jag färdigställde manus. Det är på sätt och vis lite irriterande, men också precis så det ska vara när man arbetar med utvecklingsfrågor och processer i en snabbt föränderlig värld tycker jag. En värld där kontinuerligt lärande är en central livsnödvändighet.

Att fortsätta utmana sina tankar och lära mer på området är också mycket inspirerande för mig personligen, vilket känns bra nu när förfrågningar om olika samarbeten med anknytning till bokens innehåll ramlar in. En inspirerad konsult levererar alltid bättre. Åtminstone den här 🙂

Är du också nyfiken på vad ett samarbete kring möjligheter och utmaningar med upphandlingsprocessen ur ett verksamhetsperspektiv skulle kunna ge dig och din organisation? Hur ett eventuellt samarbete skulle kunna se ut? Hör av dig!.

Är du nyfiken på blogginlägget? Läs hela här.

// Kristina

Författare och upphandlingsexpert?!

Så är då min bok ”Upphandla för utveckling” ute till försäljning och jag har haft några veckor på mig att vänja mig vid tanken på att jag faktiskt nu kan kalla mig författare på riktigt. En titel jag nog trots allt kommer att kunna vänja mig vid vad det lider.

Svårare har jag däremot att förlika mig med att tituleras ”Upphandlingsexpert”. För trots att jag med emfas och rätta själv hävdar att jag kan mer än de allra flesta om hur man genomför och når framgång med en upphandling ur ett verksamhetsperspektiv i kontexten skolans digitalisering. Så hyser jag en enorm respekt för den expertkompetens och erfarenhet som den jag förstått att de riktiga upphandlingsexperterna besitter.

Genom åren år har jag har haft glädjen och förmånen att på olika sätt få samarbeta med ett par sådana äkta experter, och det vore förmätet av mig att påstå att jag skulle haft ens hälften av de kunskaper om upphandling jag har idag utan deras generositet, tålamod och goda pedagogiska förmåga.

Så hör nu här Samer Mahra, upphandlingschef i Falkenberg som var den som fick ta den första smällen, och Magnus Josephson, LOU-expert, som tog vid och har fortsatt utmana mig i diverse samarbeten på senare år. Ni är båda äkta guldstjärnor i min bok. Om jag inte haft den stora förmånen att få lära av och arbeta med er hade jag varken kunnat känna mig bekväm med att titulera mig författare, eller obekväm med att tituleras upphandlingsexpert. Tusen tack till er för det!

// Kristina

 

Eftertanken som inte hann fram

Lite galet är det allt att ta sig för att blogga varje dag i hundra dagar. Särskilt med avsikt att blogga med fokus på sitt jobb. Jag menar, vem vill läsa inlägg om skolutveckling, IT, upphandling och ledarskap över påsk, Valborg, Pingst eller Kristi himmelsfärdshelgen? Eller för den delen blogga om jobb alla lediga dagar fram till (nästan) midsommar?IMG_2977

Ja, lite galet är det allt att tänka sig att det ens skulel vara en bra idé. Om man nu tänkt alls på just detta vill säga. Det är lite oklart vad som kom först där. Impulsen att klicka på anmälan till utmaningen, eller tanken om att det skulle kunna vara ett roligt sätt att utmana sig själv som bloggare.

Ja, lite galet är det allt, det där med tanke och handling, eller hönan och ägget om ni så vill. Vad kom först? I skolpolitiken idag upplever jag att tanken inte sällan släpar en bit efter handlingen. Och eftertankar är ju bra, men ibland är de så långt borta att de inte orkar fram, trots att de väldigt ofta borde komma före de där eftertankarna. Långt före. Precis som jag borde sett till att låta den där eftertanken hinna fram innan jag klickade på anmäl till utmaningen #blogg100. Långt före.

Då hade jag sluppit publicera såna här inlägg på självaste påskafton.
Och ni hade sluppit läsa dem 🙂

Fortsatt GO O GLAD PÅSK till er alla!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

 

 

 

Det kom ett förslag … igen

Jag har vid upprepade tillfällen lovat att inte lägga energi på skolminister Björklund. Det finns liksom så mycket bättre saker att lägga sin energi på för den som vill se skolan växa och utvecklas. Dagens utspel om betyg i åk 4 fick mig dock att på allvar börja fundera på dessa svårt förenklade budskap om skolan signerade Björklund (eller alliansen om man så vill). Behövs de verkligen för att väljare utanför skolans sfär ska förstå? Leder de verkligen till fler röster till Folkpartiet eller alliansen? Ger de verkligen rektorer, lärare, förskollärare och andra som arbetar i skolan riktning, framtidstro och hopp? Eleverna motivation att levla upp, prestera och lyfta sina resultat?

Vet ni, jag tror inte det.

Jag tror inte väljare vill bli idiotförklarade.

Jag tror inte det blir fler röster på Folkpartiet eller alliansen, inte nu längre.

Jag tror inte detta bidrar till att lyfta de som jobbar i skolan.

Jag tror inte elever presterar bättre eller blir mer motiverade av misstroende och förminskande.

Under dagen och kvällen har diskussionen om utspelet gått hög både i gammelmedia och i digitala dito. Mängder av kompetenta engagerade skolmänniskor lägger timmar på att i detta nu söka argument, vetenskapligt stöd, debatt och dialog om ett ämne som de redan i grunden är proffs på.

Regeringen

De försöker förstå. Varför forskningen, som de själva är ålagda att bygga sin profession på, inte gills för en utbildningsminister? Varför den högst ansvarige ministern i statstelevision på bästa sändningstid (klipp från Rapport, se från 7:50 och framåt) kan avfärda nationell forskning om betyg och bedömning med att ”han delar inte den uppfattningen”? Varför beprövad erfarenhet kan trumfa vetenskaplig forskning? För se, på beprövad erfarenhet kan man införa betyg i åk 4, säger Björklund. Och den svenska betygsforskningen är väldigt inriktad på att det är dåligt med betyg, men … alla andra länder har betyg så då är det bra.

Vet ni. Jag tror inte att det finns nåt dolt bra budskap att förstå.

Jag tror helt enkelt inte att den ansvarige ministern ska jobba på lösare vetenskaplig grund än alla rektorer och lärare i den skola han ansvarar för.

Jag tror inte att den ansvarige ministern bör avfärda befintliga vetenskapliga resultat till förmån för sin egen uppfattning.

Jag tror inte beprövad erfarenhet räcker som beslutsunderlag för en minister som ansvarar för en skola på vetenskaplig grund.

Jag tror inte att svenska forskare medvetet söker nackdelar med betyg och forskare i andra delar av världen står för alla fördelarna.

Jag tror inte att argumentet ”men alla andra gör så” håller, på vetenskaplig grund

Nej, jag tror såhär. Skolpolitiken handlar idag, oavsett parti, mest om att flytta runt däcksstolar på ett sjunkande skepp. Detta är djupt oroande. Det är vår framtid vi sänker. Att rösta bort Björklund kommer förvisso att ta bort ett irritationsmoment, men jag är säker på att det inte kommer att leda till någon avgörande eller viktig förändring för svensk skola. Just nu tävlar nämligen partierna bara om hur det lutande däcket ska möbleras.

Så nu frågar jag mig; Vad kan jag mer göra för att bidra till att få svensk skolpolitik att börja handla om hur vi kan förvalta och förädla det mest värdefulla vi har? På vetenskaplig grund, för ett framtida lärande samhälle. Hur kan jag levla upp? Vad mer kan jag bidra med?

Det mina vänner, får bli ‪#‎veckansutmaning‬

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

Hotbild och motbild

Om du sätter upp påståendet ”Jag tycker det är roligt att arbeta i skolan” och ber lärare välja mellan följande fyra alternativ. Hur tror du att svaren fördelar sig över följande alternativ?

Instämmer inte alls
Instämmer till mindre del
Instämmer till stor del
Instämmer helt

Läste idag en artikel i Lärarnas Nyheter med rubriken ”Lärarna mår sämst”. Den inleds som följer:

”Anställda i skolan upplever sig ha sämst psykisk och fysisk arbetsmiljö jämfört med personal inom övriga yrkesområden. Det visar en ny jobbhälsobarometer från företagshälsovårdens branschorganisation Sveriges Företagshälsor.

— Många lärare tycker att de har små möjligheter att påverka sina arbetsuppgifter, att det är svårt att få stöd och hjälp vid hög arbetsbelastning, man känner sig stressad och man har svårt att hantera konflikter på arbetsplatsen, säger Lars Hjalmarsson, vd för Sveriges Företagshälsor,”

Det är naturligtvis förfärligt att ha det så alldeles oavsett vad man arbetar med, och en problematik att ta på yttersta allvar. Men är det verkligen så illa? Tycker lärare generellt inte om sitt jobb?

Jag har de senaste åren haft förmånen att både få vara med och skapa, och ta del av resultaten från studien TÄNK OM KVALITET (TOK). TOK är enkelt uttryckt ett uppföljningsverktyg för skolor som arbetar med eller är på väg att börja satsa på personliga datorer eller surfplattor till elever och lärare, så kallade 1:1 skolor. I studien kommer såväl elever som lärare till tals och ett av de påståenden som lärare får ta ställning till är just ”Jag tycker det är roligt att arbeta i skolan”.

Tyvärr har jag inte exakt koll på antalet deltagande lärare i TOK idag, det är ett tag sedan jag slutade arbeta för dem, men jag vet med säkerhet att det jämförelsetal som används i studien baseras på lärarsvar från cirka 25 skolor, i huvudsak högstadier och gymnasier från hela landet. Här är dessa lärares svar på påståendet ”Jag tycker det är roligt att arbeta i skolan”.

1% Instämmer inte alls
4% Instämmer till mindre del
38% Instämmer till stor del
57% Instämmer helt

Tankar om detta?

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Rider vi på en död häst?

Nyss hemkommen från årets näringslivsdag i Falkenberg igår var jag rejält trött i skallen. Hur i hela friden ska man hitta tid och energi för att bearbeta en sån oerhörd mängd intressanta intryck, ord och sammanhang utan att det inverkar menligt på livet i övrigt?närings

Bara just det, att reflektion tar tid, är en viktig insikt i sig för mig och många andra som jobbar med lärande. Tid för reflektion. Att baxa in nytt vetande i gammalt, skaka om, titta på resultatet och bygga ny kunskap är en energikrävande process. Ger vi verkligen utrymme för den i vår vardag? I vår yrkesroll? I våra skolor? För våra elever?

Jag är säker på att jag kommer att återvända till en del av dagens innehåll flera gånger i mitt bloggande den närmsta tiden. Inte för att ge er små referat av dagen, det känns inte så meningsfullt eftersom ni kan se och lyssna till allt själv här. Däremot känns det som att jag kommer vilja lyfta lite av de tankar om olika saker som fastnade i min skalle i lite inlägg framöver.

Jag börjar i alla enkelhet med en liten visdomshistoria som Jörgen Oom, legitimerad psykolog med specialistutbildning inom attitydpåverkan och kommunikation, med förtjänst levererade under sin föreläsning. En gammal visdom från Dakotaindianerna, som förts vidare från generation till generation. Den säger att;

Om man märker att man rider på en död häst, är den bästa strategin oftast att kliva av.

I moderna organisationer kan man dock se många betydligt mer avancerade strategier. Som t ex:

  • Tillsätta en utredning som skall studera den döda hästen.
  • Göra studiebesök i andra länder för att se hur man där rider på döda hästar.
  • Sänka kraven så att den döda hästens prestation blir mer acceptabel.
  • Köpa in en större piska.
  • Hota den döda hästen med avlivning.
  • Göra en arbetsstudie för att se om den döda hästen skulle prestera bättre med mindre tunga ryttare.
  • Sätta samman flera döda hästar i ett fyrspann för att öka dragförmågan.
  • Argumentera att eftersom den döda hästen är billigare i drift och drar mindre overheadkostnader, så bidrar den ju egentligen mer till resultatet än många andra.
  • Befordra den döda hästen till chef.

Men igen:

Dakotaindianernas uråldriga visdom säger att om man rider på en död häst är den klokaste strategin ändå oftast att stiga av…

För mig var det oundvikligt. Min hjärna satte genast igång att relatera detta till dagens skola och skoldebatt. Vad händer i din?

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Mentorsskap – en väg till utveckling?

Västra AlléSedan en tid tillbaka har jag haft förmånen att få vara med och arbeta med vision och värdegrund på Västra Allé i Helsingborg. På Västra Allé, som är en del av Pysslingen, finns förskola, f-9 skola och fritidshem, allt inom ramen för samma verksamhet, något som ger fantastiska möjligheter till att arbeta med en röd tråd i lärande i ett 1-16 års perspektiv.

Idag arbetar alla på Västra Allé med den gemensamma visionen

vastraalle_toppbild_650x320

”Västra Allé – Lärande i världsklass”

och jag känner till få verksamheter som så hängivet tagit sin vision till ledstjärna och börjat arbeta med den i sikte.

Som ett led i arbetet med att erbjuda eleverna på skolan ett lärande i världsklass startar man nu upp en stor satsning på mentorsskap. Detta berör de äldre eleverna på skolan som från och med höstterminen 2014 kommer att få en gymnasieelev eller en vuxen som personlig mentor. Just nu har arbetet med att välja ut och utbilda mentorer precis påbörjats. Till höstterminsstarten ska allt rulla igång i full skala.

Jag ser mycket fram emot att följa hur det går för Västra Allé som modigt och målmedvetet jobbar på att sjösätta idéer om hur unga kan stötta unga för ett bättre lärande. Idéer som hämtas och växer direkt ur erfarenheter gjorda i den egna skolvardagen. Detta tror jag är en av de rätta vägarna att ta i dagens och morgondagens lärande. Samhället blir alltmer uppkopplat och här blir det verkligen direktkopplingar som kan bygga riktigt starka nät för framtiden för såväl eleverna på Västra Allé som för alla de gymnasieelever som blir deras mentorer. Nyfiken på att få veta mer? Börja då med att läsa vad rektor Annika Falck skriver om var arbetet med mentorsskapet står just idag. I samma blogg kan du läsa mer och också följa detta arbete framöver.

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.