Kategoriarkiv: Skollagen

Tröga lärare och kompetensutveckling – del 1

Sandra Wissting publicerade i morse ett inlägg med rubriken ”Varför är lärare så tröga?”  Frågan må vara en smula provokativ men inte desto mindre relevant i sammanhanget då det handlar om varför det tar sån tid för lärare att bli så digitalt kompetenta att de ser IKT som en tillgång i undervisningen istället för något som inkräktar på den.

Dessvärre har jag inget klockrent svar på tröghetsfrågan, men en sak som jag gått och funderat på under dagen idag är den eventuella kopplingen till ett par statistiska uppgifter jag fastnade på i Digitaliseringskomissionens delrapport om IT i skolan som publicerades i fredags. I den står på sid. 163 följande:

”För lärarna i årskurs 8 är det bara 18 procent som ägnat mer än 6 dagar åt kompetensutveckling under de senaste två åren. Det placerar Sverige på position 23 av 27. (Bland de europeiska länderna.) Källa: Europena Schoolnet 2013

Här måste man fråga sig hur 82% av lärarna kan ägna 6 dagar eller mindre per läsår till kompetensutveckling när det sätts av 104 timmar, dvs 13 dagar, för detta?!?

Jag läser vidare i Digitaliseringskomissionens rapport.:

”Det visar sig också att svenska lärare genomfört kompetensutveckling utanför skoltid eller på ledig tid i mindre utsträckning än de flesta lärare inom EU. Även här ligger de svenska lärarna i årskurs 8 på plats 23 av 27, i årskurs 4 på plats 25.”

Här måste man undra lite om vi har en lärarkår som inte ser eget, personligt engagemang och lärande som viktigt för en bibehållen konkurrenskraft på arbetsmarknaden? Som inte vårdar sina egna varumärken?

Och, hur definierar svenska lärare egentligen kompetensutveckling?

Så många frågor. Ett försök till svar, eller åtminstone en reflektion, får dock vänta till morgondagen.
Stay tuned!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

 

Det är bara ord … eller?

Det händer ofta att jag fastnar på både ord och uttryck. Ibland tycker jag att det är för ofta. Att det känns som om alla ord hindrar mina tankar från att komma vidare. Jag vänder och vrider, grubblar och funderar. Fastnar på dem. Låter dem fastna i mig. På gott och på ont.

Man skulle kunna säga att jag märker dem. Orden alltså. Och det gör jag. Lägger märke till dem. Jag märker att de skiljer sig åt. Att de har olika klang, innebörd och värde. Och jag tror det är viktigt att förstå. Viktigt att veta. Att ord inte bara betyder något. De har stor betydelse. De är viktiga.

På en av mina tidigare arbetsplatser hängde en tavla med ord om ord:

” Tio Guds bud består av 297 ord. Det amerikanska oavhängighetsfördraget innehåller 300 ord. EUs direktiv för export av ankägg innehåller 26 911 ord. ”

En klassisk vandringssägen där jag är tämligen tvärsäker på att EUs direktiv om export av ankägg är ren fantasi. Men ändå. Jag tror ni hajar poängen. Ord väger och äger värde.

I skolans värld är vi mästare på att använda ord. Vi använder dem hela tiden. Våra styrdokument är fulla av dem. Vi samlar in och lämnar tillbaka dem. Betygsätter dem. Värderar dem. Instruerar, informerar och korrigerar med dem. Fostrar, berömmer och bedömer.

Jag funderar ofta på hur våra val av ord påverkar vad vi vill åstadkomma eller vad vi faktiskt gör och just nu har jag hängt upp mig på ett oerhört vanligt ord i skoldebatten. Det lilla ordet förbättra. Och jag är inte ensam om min spaning. Björn Kindenbergs text ”Skolan måste bli bättre på … allt”  från juni i år hjälper mig att förstå varför jag råkat fastna så just på ordet förbättra. Det finns ju där överallt. Hela tiden.

Så, vad betyder förbättra då? I Wictionary, den fria ordboken, förklaras förbättra såhär:

  1. bli eller göra något bättre

SAOL däremot, bjuder inte på något klargörande av just förbättra. Det torde därmed anses vara solklart för oss alla att det betyder just att bli eller göra något bättre. Något som redan finns som vi kan putsa på. Förfina. Göra mer kvalitativt.

Gott så. Vi är ju duktiga på det i skolan. Mycket duktiga. ALLT kan bli bättre och vi jobbar stenhårt med det. Hela tiden. Det är som en evighetsmaskin, tar liksom aldrig slut. Ja, jag tror vi har varit fullt sysselsatta med att förbättra sedan 1842 eller så. Och så bra det blivit. Ändå diskuteras skolans försämring mer än någonsin. Med massor av ord.

Så var kommer detta stora fokus på förbättring ifrån? Jag söker mig till källan för uppdraget, skollagen. I andra kapitlet läser jag följande:

” 9 § Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet ska ledas och samordnas av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas. ”

I läroplanerna för både Grundskola och Gymnasieskola finner jag under rubriken Varje skolas utveckling dessutom:

” … Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas… ”

Men, varför står det då inget om att förbättra? Och vad betyder då utveckla? Är det möjligen samma sak? Jag vänder tillbaka till Wictionary. Där förklaras ordet utveckla med

1. förändra något så att det blir bättre

2. gå in på djupet i ett resonemang; klargöra detaljer i en idé

3. konstruera något nytt, ofta baserat på forskning eller en process av successiva förbättringar

Även i SAOL finns lite att hämta. Där förklaras ordet utveckla med stor uppfinningsrikedom. 

Ordnörden i mig jublar. Det känns som att jag är något på spåret här. Som att jag har hittat ett par ord som är mycket viktiga att väga, överväga och värdera. Ett par små ord som om de används i sin rätta betydelse kan få mycket stor, för att inte säga avgörande, betydelse. Ord som kan skapa förutsättningar för ett samtal som faktiskt kan leda till reell skolutveckling. Ett samtal som handlar om att med stor uppfinningsrikedom förändra och konstruera nytt. Ett samtal som kommer att få stor betydelse. Ett samtal som lyfter helt nya dimensioner av ett uppdrag som vi redan har. Att utveckla skolan.

Eller är det ”bara ord”?