Författararkiv: Kristina Björn

Om Kristina Björn

Enrich Education AB ägs och drivs av Kristina Björn. Läs mer på www.enrich.nu/om-oss/

Delårsbokslut och sommarvila

Ytterligare en hel ”vårtermin” har passerat och det är strax dags att retirera, omgruppera och ladda om batterierna. Men först kan det nog vara på sin plats med ett litet delårsbokslut. Det är många som frågar vad jag gör, och ibland ser nog inte ens jag själv riktigt allt som faktiskt händer. 

Vårens uppdrag har varit av blandad karaktär. Ett av de större har inneburit att genomföra en förstudie och ge vägledning inför Västerås stads kommande IT-upphandling med särskilt fokus på Barn- och Utbildningsverksamheten. Det har varit fantastiskt spännande att få kliva in i en så kompetent verksamhet med uppdrag att klura på hur det kommande upphandlingsarbetet bäst kan antas för att så goda förutsättningar som möjligt för ambitiös verksamhetsutveckling ska uppstå. Intressant och givande, men också utmanande. Hör av dig om du vill veta mer om detta.

Ett annat större uppdrag har varit att fortsätta vara en särskild resurs för tre av MacSupports större kunder; AcadeMedia, Futuraskolan International och Sollentuna kommun. Här har Futuraskolan International och deras ledare varit lite extra spännande att arbeta med just i vår, då de på kort tid verkligen har gjort en rejäl förflyttning framåt i sin utveckling. Håll koll på dem framöver är mitt tips.

Dessutom har jag haft glädjen att få fortsätta processleda ledningsgrupperna för två av skolområdena i Lunds kommun. Jag har också haft lite individuell handledning av chefer och ett antal uppdrag av varierat slag för aktörer som Framtidskompassen, IST, Apple och Unikum. Arbetet kring BETT och SETT tillsammans med MacSupport ska inte heller glömmas bort. Där gick ju två hela veckor bara där.

Allra mest stolt är jag nog ändå över att jag och Arja Holmstedt Svensson i vår har tagit fram och inlett vår första pilotomgång av vår alldeles egen tredagarsutbildning Förändringsledare i en digital tid där vi sätter särskilt fokus på att hjälpa ledare inom skolan att utveckla sitt individuella förändringsledarskap. Starten blev fantastiskt lyckad och jag ser mycket fram emot att få fortsätta arbeta med detta koncept och utveckla det vidare tillsammans med Arja i augusti.

Att genomföra en studie som jag länge varit med och planerat för inom ramen för mitt uppdrag för MacSupport hos AcadeMedia är en annan sak som jag ser mycket fram emot till hösten. Studien ska göras i ett samarbete mellan Pysslingen förskolor, AcadeMedia Academy, MacSupport och Tänk Om under rubriken ” Hur mobil, digital teknik i lärmiljön skapar kvalitetsökning och mervärde för en verksamhets bärande idé och värden”. Det återstår en del detaljer att få på plats, men bli inte förvånad om du får du höra mycket mer om detta framöver.

I augusti väntar av allt att döma också en annan större utmaning för mig arbetsmässigt. Det är för tidigt att berätta mer om den här och nu, men så mycket kan jag säga som att det var längesen jag kände mig så mycket som ett barn strax före julafton som när jag tänker på just detta. Håll gärna tummarna för att allt i den planen går i lås.

Om det annars är något som har utmanat mig mer än vanligt denna vår så är det nog den ojämna arbetsbelastningen. Att försörja sig som en självständig, fri resurs innebär inte all den frihet som många tror. Man måste ständigt vara beredd på att anpassa sig efter sina uppdragsgivare, deras arbetstempo och förändringar. I vår har detta påverkat min arbets- och livssituation mer än någonsin under mina fem år som 100% egenföretagare. Positivt på så vis att jag, när tajmingen varit rätt, har kunnat kliva in i uppdrag med ovanligt kort varsel. Negativt på så vis att fler planerade jobb än vanligt ställts in eller skjutits framåt i tiden. Det har därför varit klurigare än vanligt att säkerställa en hyggligt jämn arbetsbelastning och inkomst och det sliter ibland lite mer än man vill erkänna.

Därför är det lite extra fint att nu se fram emot några veckors välbehövlig semester. Inga längre utflykter är än så länge inplanerade, men det känns helt okej med tanke på White Guide i år har gett min hemstad Falkenberg den finfina utmärkelsen ”Värt en resa”. 

Önskar Dig en vilsam och skön sommar var Du nu än är, och säger som alla ni Stockholmare brukar säga till mig; 

Hör gärna av dig om du har vägarna förbi!

// Kristina

SETT 2018 – Upphandling blev årets snackis

SETT-dagarna har nu blivit en väl etablerad, (v)årlig tradition för oss med intresse av skolutveckling. Lite som en återträff där vi stämmer av läget till både höger och vänster. Några har bytt arbetsgivare, ansvar eller färg på tröjan, men kärntruppen kvarstår i stort och växer sig glädjande nog större, starkare och klokare för varje år.

Traditioner tenderar som bekant att innehålla ett ganska stort mått av ”Same Procedure as Last Year”, men det finns alltid nåt att lära även av återkommande aktiviteter. I år i de ovanligt många initierade, intresserade och framåtsyftande samtalen. Inte för att jag direkt varit tystare eller pratat mindre förr om åren, utan för att samtalen präglades av mer höjd och professionalism än någonsin tidigare. Tack alla!

Årets snackis för min del var helt utan konkurrens upphandling. Upphandling ur ett verksamhetsutvecklingsperspektiv. En helt makalös uppgradering av en fråga som ofta framkallar känslor som ångest, frustration och maktlöshet och som majoriteten i normala fall mest tar stora omvägar kring. Något är helt klart på väg att hända. Många runt om i Skolsverige är helt enkelt oerhört trötta på att gång efter annan behöva ”gilla läget” och försöka göra bästa möjliga av resultatet av verksamhetsfrånvända upphandlingar. Skolhuvudmännens intresse för att ta sig an frågan har börjat bubbla.

Allt fler börjar se värdet av att utveckla beställarkompetensen inom den egna organisationen och av att i högre grad samarbeta MEN ta huvudansvar för hela upphandlingsprocessen. Att se upphandling som en utvecklingsprocess istället för ett försörjningsprojekt och arbeta mer systematiskt för att de stora investeringar som görs i skolans digitalisering verkligen ska ge de effekter man vill se i mötet mellan lärare och elever. Fler förstår nu att upphandlingsarbetet är styrande för utvecklingsarbetet och att det faktiskt går att skapa lägen man gillar.

Om skolhuvudmännen börjar visa intresse för de här frågorna så gör leverantörerna det just nu faktiskt ännu mer. De är generellt trötta på att så stora resurser går till att besvara, hantera och leverera på märkliga krav i taffligt utformade förfrågningsunderlag. De vill hellre lägga tiden på att samarbeta och både lära och bidra mer med sin kunskap för att utveckla sina produkter och åstadkomma leveranser som ger skolan mervärden. Stark framtidstro i en expansiv bransch, ökade kunskaper och vilja att lära och utvecklas är naturligtvis de starkare drivkrafterna i allt detta. Men det finns också en och annan indikation på att en liten bok på temat signerad undertecknad, har bidragit till att frågan nu börjar komma upp som en bubblare på skolutvecklingsagendan. Det är svårt att inte glädjas åt detta.

Upphandlingsseminarium för Apple. SETT 2018

Mest glad blir jag nog ändå över att Skolsverige börjar levla upp på upphandlingsfronten så att besluten om investeringarna kan tas där de egentligen ska fattas. Det är väldigt roligt att få vara med och bidra till just det. På SETT gjorde jag det i form av ett upphandlingsseminarium på inbjudan av Apple och inom kort får jag möjlighet att adressera ämnet igen i en föreläsning som har fått titeln ”Upphandla för utveckling – en roligare historia”. Du hör den på  IST:s Konvent i Växjö den 2:e maj. Hoppas vi ses där!

 

Upphandla för utveckling

PS. Om du också är nyfiken och vill lära mer om hur du ni kan lyckas ännu bättre med att skapa förutsättningar för skolutveckling i en digital tid köper du just nu boken till specialpris här.

Stigert och Hylte tar innerkurvan mot skolans digitalisering

I morse läste jag något som gjorde mig både glad och stolt. Det var Anne Hammarskjölds artikel i Voister om Stigert Pettersson, skolchef i Hylte kommun. Artikeln är skriven med anledning av att det gedigna arbete Stigert gjort kring digitalisering av skolan i Hylte. Ett arbete som nu lett till att han är nominerad till utmärkelsen Årets Digitaliseringsledare.

Priset Årets Digitaliseringsledare delas ut av tidningen Chef och Atea under Chefgalan i mars och tanken med priset är att belöna en ledare som vågat visa vägen och lyckats göra sin organisation mer digital.

Jag har haft den stora förmånen att få utgöra en del av det konsultstöd som Stigert nämner i intervjun. Detta tillsammans med bland andra Arja Holmstedt Svensson som är en av mina samarbetspartners.Tillsammans har vi med våra olika kompetenser funnits med av och till  på resan för att bidra med vår erfarenhet och vårt kunnande. Och jag vill nog påstå att Stigert tillsammans med sin drivna personal, genom hårt arbete och med viss draghjälp av vårt konsultstöd, har kunnat köra rätt snabbt i den där innerkurvan.

Arbetet med Hylte var givande och utvecklande även för mig personligen, och det känns extra roligt att Hylte med Stigert i spetsen nu också får välförtjänt uppmärksamhet för sitt fina arbete. Jag lyfter på hatten och önskar varmt lycka till inför prisutdelningen i mars.

Må bäste digitaliseringsledare vinna!

PS. Nyfiken på hur jag och Arja Holmstedt Svensson skulle kunna hjälpa även Dig och Din verksamhet att ta den snabba innerkurvan? Du kan läsa mer här.

 

Gästbloggare hos Gleerups

I veckan fick jag äran att gästblogga hos Gleerups med anledning av att de gav ut min bok ”Upphandla för utveckling” i slutet av november.

Medan jag satt och skrev bloggtexten, som min ovana trogen blev lite väl lång och har redigerats en del, insåg jag att min egna tankar kring upphandling och verksamhetsutveckling är i fortsatt rörelse. Det finns redan sådant jag tänker att jag borde haft med i boken som inte finns med. Tankar som uppenbarligen inte var färdigformulerade då jag färdigställde manus. Det är på sätt och vis lite irriterande, men också precis så det ska vara när man arbetar med utvecklingsfrågor och processer i en snabbt föränderlig värld tycker jag. En värld där kontinuerligt lärande är en central livsnödvändighet.

Att fortsätta utmana sina tankar och lära mer på området är också mycket inspirerande för mig personligen, vilket känns bra nu när förfrågningar om olika samarbeten med anknytning till bokens innehåll ramlar in. En inspirerad konsult levererar alltid bättre. Åtminstone den här 🙂

Är du också nyfiken på vad ett samarbete kring möjligheter och utmaningar med upphandlingsprocessen ur ett verksamhetsperspektiv skulle kunna ge dig och din organisation? Hur ett eventuellt samarbete skulle kunna se ut? Hör av dig!.

Är du nyfiken på blogginlägget? Läs hela här.

// Kristina

Författare och upphandlingsexpert?!

Så är då min bok ”Upphandla för utveckling” ute till försäljning och jag har haft några veckor på mig att vänja mig vid tanken på att jag faktiskt nu kan kalla mig författare på riktigt. En titel jag nog trots allt kommer att kunna vänja mig vid vad det lider.

Svårare har jag däremot att förlika mig med att tituleras ”Upphandlingsexpert”. För trots att jag med emfas och rätta själv hävdar att jag kan mer än de allra flesta om hur man genomför och når framgång med en upphandling ur ett verksamhetsperspektiv i kontexten skolans digitalisering. Så hyser jag en enorm respekt för den expertkompetens och erfarenhet som den jag förstått att de riktiga upphandlingsexperterna besitter.

Genom åren år har jag har haft glädjen och förmånen att på olika sätt få samarbeta med ett par sådana äkta experter, och det vore förmätet av mig att påstå att jag skulle haft ens hälften av de kunskaper om upphandling jag har idag utan deras generositet, tålamod och goda pedagogiska förmåga.

Så hör nu här Samer Mahra, upphandlingschef i Falkenberg som var den som fick ta den första smällen, och Magnus Josephson, LOU-expert, som tog vid och har fortsatt utmana mig i diverse samarbeten på senare år. Ni är båda äkta guldstjärnor i min bok. Om jag inte haft den stora förmånen att få lära av och arbeta med er hade jag varken kunnat känna mig bekväm med att titulera mig författare, eller obekväm med att tituleras upphandlingsexpert. Tusen tack till er för det!

// Kristina

 

Skola i en digital tid – Att leda från vision till verklighet

2017 är igång och nu laddar jag för fullt inför en intensiv vår. Ett nytt inslag i kalendern är utbildningsinsatser inom ramen för ett nytt, spännande samarbete med Arja Holmstedt Svensson, tidigare förvaltningschef, tillika min chef och kollega, i Falkenberg.

Där och då ledde och utvecklade vi, tillsammans med många skickliga kollegor, framgångsrikt Falkenbergs 1:1 satsning. Här och nu samarbetar vi för att dela med oss av våra samlade kunskaper och erfarenheter från vårt mångåriga arbete med att i olika roller leda skolutveckling och förändring i en digital tid.

Vi utgår ifrån ett flexibelt designat och anpassningsbart utbildningsupplägg med fokus på att framgångsrikt leda skolutveckling och skapa förutsättningar för tidsenlig utbildning i en digital tid. En tid där den snabba samhälleliga digitaliseringen, tillika de nya nationella IT-strategierna och kursplanerna, utmanar och ställer stora krav på skolans förmåga till förändring.

Vi är redan igång och arbetar med delar av upplägget i framsynta Hylte kommun och samtal om innehåll och upplägg pågår med flera andra. Ännu finns dock möjligheter för oss att bistå ytterligare några skolhuvudmän redan nu i vår, och ännu några fler fram emot hösten. Kanske är det Dig och Din verksamhet?

Tveka inte att ta del av av vårt erbjudande för inspiration om hur ett samarbete skulle kunna se ut och kontakta oss omgående för en dialog om hur vi tillsammans kan arbeta för att utveckla och lyfta Din verksamhet. Vi hörs!

Ny studie kan revolutionera undervisningen

Ibland använder jag en övning som jag kallar ”Spelet om framtiden” när jag jobbar med rektorer och skolledare. Den går kort ut på att man i grupp ska diskutera möjliga framtidsscenarier och bestämma om de är önskvärda, inte önskvärda, möjliga eller inte möjliga i skolan inom en relativt snart framtid (8-10 år) Ett av påståendena är följande;

”All undervisning utgår från hjärnforskares rön och inte från godtyckliga tankar och idéer”

Påståendet brukar provocera en del personer. Mest de som menar att skolan minsann inte styrs av godtyckliga tankar och idéer idag, men också de som menar att lärande handlar om så mycket mer än ”bara hjärnan”.

Det brukar hur som helst ofta sluta med att detta påstående kategoriseras som inte önskvärt och inte möjligt. Eller som önskvärt men inte möjligt. Frågan är om det kanske kan vara idé att se lite annorlunda på det framöver. Klippet nedan, med tillhörande artikel (för övrig ett av det mest delade i mitt Facebook-flöde de senaste dagarna) talar för att det kanske är närmre än vi tror det där med att låta all undervisning utgå från hjärnforskning. För nog är det väl så att det inte bara är forskningen om inlärning som denna studies resultat kan revolutionera. Nog kommer det väl också att påverka hur vi jobbar med inlärning?

Extremt intressant. Se det!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Uppdatering 23 april: Språklig rättning och justering av rubriken där ”inlärningen” byttes mot ordetundervisningen för bättre förståelse.

Finns det någon gräns för värdegrunden?

För någon dag sedan publicerade Christer Hellberg ett blogginlägg med rubriken ”De fem vanligaste argumentationsfelen i skoldebatten, del 1”.  Christer sammanfattar bra de argumentationsmetoder som Han menar  ofta präglar diskussionen om skolan, inte minst i digitala medier.

  • Omvänd bevisbörda
  • Personangrepp
  • Cherrypicking
  • Tillskriva motståndaren åsikter som inte är sanna  (halmgubbar)
  • Anekdotiska bevis

Det är en sorglig men en enligt min bedömning sann lista. Allt förekommer och det är ibland svårt att säga vad som är värst. Eller lägst.

I debatten kan också spåras en del okunskap, svepande generaliseringar, brist på eftertanke och och ibland en beklämmande människosyn. Det sista gör mig särskilt nedslagen. Särskilt eftersom det är uppenbart att många av de som sänker sig till lågvattenmärken i att uttrycka sig nedvärderande om andra i skoldebatten på nätet, också möter barn och unga fem dagar i veckan 37 veckor om året. Med uppdrag att stödja elever i deras personliga utveckling som demokratiska medborgare och ansvarstagande vuxna. Jag tycker det är problematiskt.

Själv har jag erfarit det mesta. Vanligast är att jag tillskrivs åsikter jag inte har eller aldrig har haft. På så vis har jag t.ex. varit emot läslig handstil när jag så hävdade positiva fördelar med att skriva på en dator. Jag har också varit motståndare till böcker, eftersom jag hävdat att viss information är mer lätttillgänglig på nätet än i biblioteket.

Det finns också de i debatten som sänker sig till ren sk nätmobbning. Jag har själv fått ta emot även några såna smällar. Utfall som förvisso sagt så ohyggligt mycket mer om de som ligger bakom dem än om mig. Men ändå. Vad säger att liknande beteenden inte kommer fram i möten med elever, kollegor och/eller anställda på arbetstid?

Jag kan i viss mån förstå att personer med dålig självkänsla, bristande kunskaper, tvivelaktiga syften eller låg social kompetens inte klarar, eller har svårt att hålla näsan ovanför anständighetsytan. Men jag tycker man måste kräva en föredömlig nivå över den ytan från alla de personer som fem dagar i veckan, 37 veckor om året arbetar som vuxna förebilder för våra unga. Att en person inte håller näsan över ytan räcker. Det är allvarligt och beklämmande. Att det finns flera som inte är det gör mig orolig. Och arg.

Generellt borde det vara enkelt. Om vi alla lade vår energi på att berätta om vad som exempelvis

fängslar
bekymrar
motiverar
inspirerar
eller irriterar …

… oss själva istället, skulle vi komma långt. Det är så oerhört mycket mer intressant att låta tankar mötas på det viset. Du redogör för dina tankegångar och kan kan spegla och pröva sina i dem. Mer givande och utvecklande, och ett så mycket mer förebildligt sätt att möta olikheter. Särskilt inför alla de unga människor som har oss vuxna i skolan som just förebilder att härma och ta efter.

Ibland tänker jag den sorgliga tanken att det är den skola vi alla gått i, den sk ”rätt- eller felskolan”, som lett oss till vägs ände med att vi så ofta söker efter fel och brister och använda dem som ”vapen” i diskussioner. Jag tror detta är en viktig tanke att utforska vidare och spegla i andras tankar om varför så många beter sig som de gör. Jag tror det är viktigt att vi lever skolans värdegrund oavsett var vi befinner oss. och lär tillsammans,  Så, vad tänker du? Finns det någon nedre gräns för värdegrunden när du kliver utanför skolan?

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Eftertanken som inte hann fram

Lite galet är det allt att ta sig för att blogga varje dag i hundra dagar. Särskilt med avsikt att blogga med fokus på sitt jobb. Jag menar, vem vill läsa inlägg om skolutveckling, IT, upphandling och ledarskap över påsk, Valborg, Pingst eller Kristi himmelsfärdshelgen? Eller för den delen blogga om jobb alla lediga dagar fram till (nästan) midsommar?IMG_2977

Ja, lite galet är det allt att tänka sig att det ens skulel vara en bra idé. Om man nu tänkt alls på just detta vill säga. Det är lite oklart vad som kom först där. Impulsen att klicka på anmälan till utmaningen, eller tanken om att det skulle kunna vara ett roligt sätt att utmana sig själv som bloggare.

Ja, lite galet är det allt, det där med tanke och handling, eller hönan och ägget om ni så vill. Vad kom först? I skolpolitiken idag upplever jag att tanken inte sällan släpar en bit efter handlingen. Och eftertankar är ju bra, men ibland är de så långt borta att de inte orkar fram, trots att de väldigt ofta borde komma före de där eftertankarna. Långt före. Precis som jag borde sett till att låta den där eftertanken hinna fram innan jag klickade på anmäl till utmaningen #blogg100. Långt före.

Då hade jag sluppit publicera såna här inlägg på självaste påskafton.
Och ni hade sluppit läsa dem 🙂

Fortsatt GO O GLAD PÅSK till er alla!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

 

 

 

Ställer dagens skolforskare fel frågor?

Anette NovakLäser en debattartikel signerad Anette Novak, VD för Interactive Institute. Artikeln handlar om att medieforskningen behöver uppdateras, ställa nya frågor i det nya medielandskapet och få en mer tvärvetenskaplig approach. Jag inser att jag redan efter ett par meningar är i full färd med att placera artikeln i en skolkontext. Byter ut mediebranschen mot skola, journalister mot lärare osv. Läs artikeln och gör det du också.

”Men för att medier ska kunna förklara komplicerade orsakssammanhang, analysera och ge överblick, krävs nya insikter som den gamla forskningen inte förmår leverera.”

Annan bransch men definitivt likartade utmaningar. Dags att söka nya frågor att ställa.
Man kanske skulle bli skolforskare 🙂 Tack för artikeltips bäste John Steinberg!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.