#UnosUno – Att förändra skolan med teknik

Dagen idag har ägnats åt presentation av resultaten av UnosUno och jag såg fram emot att få en både bredare och djupare bild av den repport från projektet jag skrev om igår.

Då efterlyste jag mer stöd för hur man som skolhuvudman bör tänka och resonera runt tekniklösningar, något rapporten är mycket sparsam med. De frågorna förblev också i stort obesvarade idag. Professor Åke Grönlund, ansvarig for forskningsprojektet, betonade att man i projektet utgått ifrån att alla elever och lärare har en personlig dator och därmed är grundförutsättningen lik för alla. Det är sedan hur datorerna används och hanteras som varierar.

Med det resonemanget kommer man naturligtvis lite enklare undan på teknikområdet, men jag menar att det också tillför en viss osäkerhet till resultaten. Att be elever och lärare bedöma sina upplevelser av tillgång till en IT-miljö ur olika perspektiv utan att beskriva miljöns beskaffenhet, tillför en osäkerhetsfaktor till resultaten som man inte helt kan bortse ifrån. Tillgång till öppet eller slutet nät? Inloggningstider? Centralt managerade eller helt användaradministrerade datorer? Tillgång till mjukvaror? Möjligheten att göra personliga inställningar i datorn?

Ja listan över tekniskt relaterade möjligheter, begränsningar och beslut som påverkar användarnas upplevelse av en dator för arbete eller studier kan göras lång. Om variationer på dessa områden påverkat utfallet får vi, så vitt jag kan se, inte veta i UnosUnos rapport.  Dock får jag kasta in en brasklapp här då jag ännu bara hunnit läsa vissa delar av den bok som presenterades idag, och som nog egentligen mer bör ses som projektets slutrapport.

Att förändra skolanBoken har alltså titeln ”Att förändra skolan med teknik: bortom ”en dator per elev”. Säkerligen en i många stycken mycket givande läsupplevelse för alla som intresserar sig för skolans utvecklign och digitalisering. Det gör jag, varför den naturligtvis kommer att läsas noga. Du som vll kan hämta boken i Pdf format här.

Nu är det dock, i flera bemärkelser, dags att gå in för landning och ta sig den sista biten hem till fredagsmyset med familjen. Helt analogt blir det nog inte med två tonårsdöttrar som sällskap. Men mysigt. Alltid mysigt. Trevlig helg!

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *