”Blamegame” gör barnen till förlorare

Är fortfarande lätt matt att efter att ha sett #Debatt igår kväll där Angereds satsning på iPads kritiserades av bland andra GPs liberala ledarskribent Malin Lernfelt. Det går att säga en hel del om Debatt som forum för den här sortens diskussioner, men den tråden släpper jag (nästan) idag. Dock måste jag konstatera att det är klart problematiskt att en programidé som byggs runt debatt som form, och dessutom i så hög grad bidrar till de bilder medborgare skapar sig av samhällsfrågor, riggas så skrupellöst runt effektsökeri på bekostnad av saklighet.

Igår handlade ”debatten” om hurvida det är bra eller dåligt att ge barn och unga personliga digitala redskap för lärande eller ej. Borde det inte räcka med tillgång till dem begränsade tider på dagen? Om diskussionen förts för 15-20 år sedan hade jag möjligen instämt, för då såg vår användning av IKT generellt ut så. Idag är dock förutsättningen en helt annan. Utanför skolans väggar används IKT sömlöst. Tekniken är ständigt tillgänglig och du avgör själv när och om du vill eller behöver använda den digitala miljön för att lära, kommunicera, navigera osv. Att skolan, som naturligtvis bör ligga i framkant i samhällsutvecklingen, då skulle arbeta med att skapa lärmiljöer som passar ett samhälle likt det vi hade före milennieskiftet ter sig helt enkelt inte vettigt.

Lite läskigt är det, naturligtvis. Så är det i regel med det okända. Men vi kan inte låta våra rädslor styra hur vi hjälper unga in i vårt nuvarande samhälle. Då landar vi bara i ett blamegame där barnen blir förlorare. De har inte utvecklat världen till det den är idag, det har vi. När de nu tar sig an att försöka förstå, utforska och lära i den värld vi har, ska de inte skuldbeläggas för att de fascineras, fängslas och intresserar sig för den. De ska få hjälp att lära sig förhålla sig till och förstå den. I Angereds skolor, och på många andra ställen, har man tack och lov ambitionen att arbeta för att erbjuda barn och unga just det stödet. Med vilken rätt kan detta kritiseras?

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. 

3 reaktion på “”Blamegame” gör barnen till förlorare

  1. Viktor Prytz

    Jag såg ”reklamen” för debatt mellan två andra program och valde medvetet bort att se fullversionen. Upplägget bäddade för just debatt med känslor och gap vilket för tillfället inte passar min syn på denna fråga. Känslor och gap ska hanteras men jag tror inte debatt hade det uppsåtet.

    Svara
  2. LISELOTT SVEDJELAND

    När jag bjöds in och även innan debatten satte igång frågade jag redaktionen om detta verkligen är en het fråga? Insåg när jag satt där att det var ett underhållningsprogram jag deltog i inte en debatt. Mina kunskaper o intentioner var inte viktiga alls, det var konflikten som var dragplåstret.

    Svara
    1. Kristina Björn Inläggsförfattare

      Jag tyckte du höll dig föredömligt till sakfrågan Lieslott och instämmer (tyvärr) i din beskrivning av programmet som sådant. Det är beklagligt att Public service varje vecka lägger dyrbar programtid på att göra förminskande underhållning av viktiga, komplexa samhällsfrågor.
      Var stolta över att ni jobbar med att försöka göra skillnad för era elever och ha i minnet vad den gode Samuel Becket lär ha skaldat:

      ”Ever tried. Ever failed.
      No matter. Try again.
      Fail again. Fail better.”

      //Kristina

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *