#Petterföreläsning

I förrgår fångade en Tweet av Petter min uppmärksamhet och tanke. I går föreläste han för elever på Falkenbergs gymnasieskola. Idag kan ni läsa ett gästinlägg om föreläsningen här på min blogg skrivet av min äldsta dotter, Johanna.
// Stolt mamma full av kärlek!

Petter-tweet

#Petterföreläsning

Min mamma har det senaste gått och tänk högt och jämrat sig (nåja, reds anm.) över vad hon ska skriva här på bloggen. Hundra dagar med ett inlägg om dagen har nog faktiskt varit lite utav en utmaning för henne trots allt. Ibland skriver hon så att fingrarna dansar över tangentbordet och texten bara flödar i rader på datorskärmen. Men för någon dag sedan var det väldigt trögt för henne att hitta något viktigt att skriva om. Fingrarna låg som döda maskar på tangenterna. Det var då jag, som så många gånger innan, sa någonting innan jag hann tänka till en extra gång;
-Men jag får la gästblogga då om det ska vara så himla svårt att komma på någonting att skriva om, det kan väl inte vara så svårt?!
När jag själv hörde dessa ord lämna min mun tänkte jag direkt att nu finns de ingen återvändo, mamma kommer inte kunna släppa det där. Jag måste skriva någonting som har med antingen skola, datorer eller utbildning att göra.

Så här sitter jag, Johanna Björn, och ska försöka trixa ihop någonting till den här bloggen som har med skolan och kanske lite utveckling att göra. Kristina Björns äldsta arvinge. 18 år, hennes dotter, hennes problemgörare och även ibland irriterare. Det är faktiskt inte det lättaste att hitta det där ämnet att skriva om som kan vara lite intressant att läsa, men idag hände något som faktiskt satte igång många tankar, funderingar men också känslor hos mig som jag iallafall tänkte försöka dela med mig utav.

Jag går på Falkenbergs gymnasieskola i år 2. Skolan som har sina vita och ljusa toppar men också sina grå och mörka källare. En bra grej med Falkenbergs gymnasieskola är att de med hjälp utav Falkenbergs Sparbank anordnar en entreprenörsdag. En dag som ska innehålla inspirerande och tankeväckande föreläsningar för de allra flesta eleverna på skolan med olika föreläsare varje år. Idag, 10 mars, hade vi just denna dag, och i år hade man lyckats få dit en av Sveriges mest uppskattade, största och bästa rapp-artister, Petter!

1969195_690740920972838_343081383_nNär jag fick höra att Petter skulle komma och vara huvudföreläsare kunde jag knappt tro mina öron. Petters musik har varit en stor del utav min spellista, om inte helt och hållet, under hela tonårstiden och är fortfarande är en väldigt stor del utav den. Jag lyssnar väldigt mycket på musik och Petter har jag alltid kunnat relatera till, så det här var lite extra stort för mig. PETTER kommer till MIN skola!

Jag blev helt enkelt ganska starstruck när han kom in på scenen i Falkenbergs enda biosalong och ställde sig ca 4 meter ifrån mig. (Givetvis hade jag sett till så att jag fick sitta på andra raden.) När han börjar sin föreläsning och min lilla hysteri har börjat lugna ner sig lite, märker jag att alla i salongen, skulle tippa runt 200 tonåringar och 10 lärare, är helt uppslukade av honom. Vi alla kan på något vis relatera till honom och det han säger. Sättet att uttrycka sig, om status och svagheter.

Han pratar om sin uppväxt och hur svårt han hade för ord och text. Att han inte kunde sitta still och koncentrera sig. Att han kände sig stressad. Ingenting gick ihop och han hade framför allt svårt med språk och skrift i skolan, något som också väldigt många elever har problem med idag. Han berättar också att han fick gå i någonting som kallades för talskola då han hade väldigt svårt att uttrycka sig muntligt.  Som grädde på moset var han väldigt blyg, vilket inte gjorde de lättare.

Han byter bild på sitt bildspel och visar en bild på ett skriftligt prov han haft i religion på högstadiet och hur han svarat på frågorna. Svaren hade inte ens med ämnet att göra och han berättar att han gjorde så för att han ville hålla uppe sin ”häftighet” för klasskompisarna, eftersom han kände att han inte passade in. Han kunde inte uttrycka sig, ord flöt ihop. När han gick fram till sin lärare efter att han rättat Petters prov och han fick det tillbaka, skrattade han och visade sina kompisar vilka roliga svar han hade skrivit och sa att han inte brydde sig om ett han blev underkänd; ”Det är skit samma liksom”.

1940004_690740570972873_1725137403_nDet här med häftighet och att man inte vill visa sig svag kommer upp flera gånger under Petters föreläsning och är någonting som jag kan känna att många utav oss elever kan relatera till. Idag är det väldigt svårt att visa sig svag, man får inte vara svag. Vi ska hela tiden ha de bästa betygen, omdömena och resultaten för att ”kunna komma vidare i våra liv”. Ett misstag eller en svagare insats gör egentligen att vårt betyg eller omdöme sänks med en gång. En svaghet = sämre betyg. Vi kan inte visa oss svaga för de andra i klassen för då kommer de tro att man är helt värdelös och bakom flötet, att man är annorlunda och kanske trög. Det här med sin egen så kallade ”status” är ett stort spöke, speciellt under tonåren. Det här med svaghet och brister sätter sig fast på min hjärnhinna, jag tror de gjorde det hos de 200 andra också. Kan man visa sig svag?

Petter fortsätter att berätta om sitt liv. När han var ungefär lika gammal som oss började han upptäcka rappen genom sin äldre bror. Petter berättar att för första gången i hans liv, så kände han att han kunde och ville vara en del av någonting som han faktiskt trodde att han kunde behärska. Hans mamma sa dock under hela hans uppväxt att det inte fanns någon musikalisk i familjen så musiken var utesluten. Titta på Petter nu.

När Petter var i England för att studera engelska så att han skulle kunna skriva häftiga texter på språket utan att stava fel och kunna uttala orden utan att låta som en kråka, började han sakna den svenska musiken. Hans mamma som under hela hans uppväxt har hjälpt honom att komma in på olika skolor och sett till så att han inte skulle hamna i fel umgänge, skickade några skivor till honom. De var då han började skriva och uttrycka sig på svenska, han visste att han kunde behärska det svenska talet någorlunda och genom att han skrev väldigt djupa och betydelsefulla texter med referenser till personer i historien och i litteraturhistorien, lyckades han också imponera på sina vänner och tillslut även på skivbolag. Det var nu han kände att han äntligen kunde utrycka sig och sina känslor. 16 rader. Detta var också de som gjorde att han började läsa böcker, han ville utveckla sitt språk till sina texter.

Petter höjer volymen på sin Macbook, drar igång beatet till låten ”Fäller en tår” och berättar att detta var den första texten han skrev. Sedan drar han en vers ur låten för oss. Det enda jag kunde tänka var egentligen bara; Herregud! Varför har ingen kommit på detta tidigare? Varför används inte rappen mer om den är till så stor hjälp?

Petter hade hittat ett sätt att uttrycka sig på som var ganska nytt på den tiden men som faktiskt finns med oss otroligt mycket idag. Vi har väldigt många duktiga rappare bara i Falkenberg och just rappen är en väldigt populär musikform att uttrycka sig i när man inte vet eller behärskar andra uttrycksformer som vi har i skolan, skrift och tal. Den har en rytm och ett sammanhang, något som blir lättare att greppa på något vis. Den är nyskapande och har inga begränsningar. Det är egentligen bara kreativiteten som sätter stopp inom rappen. Precis som Petter också nämner i sin föreläsning så finns det många elever som har väldigt svårt med, tal, skrift och läsning. Idag har vi en väldigt bra skola som kan hjälpa dessa barn men ibland kan jag tycka att sättet att uttrycka sig på är och blir väldigt begränsat och inrutat. Man ska kunna skriva, man ska kunna läsa och man ska kunna prata lika bra och på en lika hög nivå. Kan man inte det, då kan man inte.

Rappen har hjälpt Petter att utveckla sitt språk, sin skrift och sin kreativitet och jag tror att han, bara under de 90 minuterna vi satt där, lyckades inspirera varenda en utav oss på ett eller annat vis. Det är en självklarhet att man ska kunna uttrycka sig och sina känslor men idag tror jag att möjligheten till det är ganska begränsad och inrutad i skolan. Att hitta sitt eget sätt att uttrycka sig på trycker jag är viktigare än hur bra man kan skriva en uppsats eller hur bra man är på att hålla ett föredrag om andra världskriget inför klassen. Att få använda sin kreativitet och känna att man utvecklas som människa, det tror jag är det viktigaste. Att ens kunskaper inom vissa områden hela tiden blir ”värderade” eller ”värdesatta” genom betyg är kanske inte det bästa då många inte ens får visa vad de verkligen kan, vad man tänker eller känner för att man kanske inte kan uttrycka sig just genom tal eller skrift. Varför får man inte hjälp med detta då de kanske är det skolan går ut på egentligen? Sättet att uttrycka sig och sin kunskap kring saker, vad man tänker och vad man känner?

Idag hade Petter inte klarat sig utan sitt tal och sina texter. Det är detta han lever på men det var också det som han hatade som ung. Han lyckades hitta en uttrycksform där han kände att han utvecklades och fann en mening. Jag tror de är de absolut viktigaste, att hitta en mening, känna att man utvecklas som människa och att hitta ett sätt att uttrycka sig på oavsett vad de är för sätt.

Johanna

 

 

// Johanna

12 reaktion på “#Petterföreläsning

  1. Britta

    Din mamma har fått konkurrens. Så bra beskrivning av känslan att bli värderad och hur man kan få möjlighet att skapa text på fler sätt än skolans traditionella. Blogga på Johanna. Vi har mycket att lära av dig – och av Petter.

    Svara
  2. Mamman

    bra jobbat min dotter en kille gillar diig låt han ta dig ut ps. han heter arjan och bor i skälby

    Svara
  3. Gunnar Wike

    Hej Johanna (och Kristina)!
    Jag lät några av mina elever i 7a använda din text för att träna på att ge respons. Vi läste texten tillsammans, de fick maila sina kommentarer till mig och jag har lagt samman dem här nedan. Vi var rörande överens om att det var en bra text (att den var så lång dessutom, det imponerade)
    Gunnar Wike, Bäckbyskolan

    Jag tycker att det var intressant att höra om vad han hade att berätta om sitt liv och vad han har haft det svårt med, att det man inte är så bra på kan bli vad man är bra på i livet. Även fast hans mamma sa till honom att det inte fanns någon musikalisk i familjen så gav han inte upp, för att han visste vad han ville göra och det tog honom dit han är idag. Din text var väldigt bra och beskrev vad han sa under föreläsning på ett enkelt sätt.
    / M

    Enligt mig så tyckte jag att texten var jättebra. Du förklarade bra och hon skrev bra.
    Det jag tyckte var bra när du förklarade om varför han hade det svårt när han var liten.
    / Gabriella

    Jag tycker att man kan relatera till vissa av hans texter. Sen tyckte jag att Johannas blogginlägg var bra.
    / Hanna

    Jag tycker att det var bra skrivet för att du förklarar bra och man fattade de du skrev. Jag tycker också att många elever borde läsa detta och lära sig av Petters misstag att det inte är värt att leka cool framför sina vänner istället för att lära sig. Att leka cool tar dig inte nånstans, det är bara du som förstör för dig själv.
    / Ruun

    Jag tycker den var bra, riktigt bra skrivet, skulle vilja vara med där. Han ville inte jobba först, tyckte säkert det var skit tråkigt och han förstod inget. Men sen började han rappa, som jag tycker var bra, och då började han lära sig det svenska språket. Han bevisar att man inte ska döma efter åren man är i skolan. Det är alltid tufft där..
    / Matay

    Hej jag tycker att texten är bra skrivet och att man lär sig av Petters misstag och att många elever borde läsa det här.
    Men det som var dåligt var att han lekte cool att leka cool tar inte dig någonstans.
    / Amin

    Jag förstod din text mycket bra och jag tycker att den är mycket bra skriven. Den var mycket bra uttryckt.
    Jag har själv inte haft det tufft i skolan men jag känner några som har haft det, så på något sätt så förstår jag Petter.
    Jag kände till om vem Petter var innan jag såg din text men jag hade aldrig vetat att han hade svårt i skolan och att han hade det svårt att läsa, skriva m.m.
    Man ska aldrig leka tuff för allt blir bara sämre då. Det finns vänner som tycker om en som man är.
    / Angela

    Jag gillar verkligen din text, för att du förklarar väldigt bra och jag tycker att du skriver med ett lätt språk. Det kan komma vissa ord som man kanske måste slå upp, men det gör verkligen ingenting. Jag kände till Petter tidigare, fast flera av mina klasskamrater hade inte hört talas om honom. Jag fick lära mig massa saker om Petter som jag inte hört om, t.ex att han hade svårt med att skriva, läsa och uttala saker.
    / Lizette

    Svara
    1. Kristina Björn Inläggsförfattare

      Hej Gunnar, M, Hanna, Ruun, Matay, Amin, Angela och Lizette!

      STORT tack för era kloka och fina kommentarer! Att kunna ge respons på ett bra sätt är en riktigt viktig förmåga att ha med sig vidare i livet. Att döma av det ni skrivit här är ni på god väg att bli riktigt, riktigt skickliga på det. Bra jobbat!!!

      //Kristina

      Svara
    2. Johanna Björn

      Hej alla goa elever på Bäckbyskolan!
      Tack så jättemycket för era fina ord, mina smilgropar går ända upp över öronen när jag läser alla era kommentarer och er respons! Jag hade absolut inte väntat mig så mycket kommentarer på de jag skrev. Roligt att ni kände att ni blev inspirerade utav mitt inlägg, men får ni möjlighet att gå på någon utav Petters föreläsningar och bli ännu mer inspirerade så tycker jag verkligen att ni ska ta chansen. Annars tycker jag att ni ska kolla in hans bok som heter ”16 Rader”. Den har precis kommit ut som pocket och där skriver han om i stort sätt allting han tog upp på föreläsningen.
      Fortsätt med ert fina jobb i skolan och hjälp varandra att utvecklas!
      Kram och tack!
      /Johanna

      Svara
  4. Pingback: Utan internet hade denna historia inte blivit skriven |

  5. Arjan

    Hej! Jag går också i 7a (Gunnars elev) Grymt bra skrivet. Det kändes verkligen jättespännande att läsa om det här inlägget. Ditt språk var lätt att förstå vilket jag tycker är bra. Jag blev verkligen chockad och inspirerad av det här inlägget. Det du skrev fick mig tänka om och att man kan bli vad man vill så länge man är engagerad och brinner för det man vill, så kan man lyckas. Ännu en gång, grymt bra skrivet!

    Svara
    1. Gunnar Wike

      Vi läste det nya blogginlägget om oss och även kommentaren från Kristina. Vi kom överens om att Petter själv säker läst våra kommentarer 🙂

      Det var häftigt att få respons från någon helt okänd på något man skrivit.

      Ännu ett inlägg från 7A, den här gången från Denice, som egentligen skull varit med redan i onsdags:

      Jag tyckte blogg inlägget var bra för att du förklarade bra och man blev inspirerad. Jag tycker det är bra att du gjorde inlägget för då kan andra också bli inspirerade. Jag visste lite om Petter förut men inte så mycket. Jag visste att han hade haft det svårt när han var liten. Men jag visste inte hur han började med musiken. Om man vill något t.ex bli en rappare så kan man bli det fast man inte kan läsa och skriva. Bara man kämpar för det man vill. Han ville bli en rappare och då lärde han sig läsa och skriva och då kunde han bli rappare, så bara man kämpar för det man vill så kommer man att lyckas.
      / Denice.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *