When you’re tired of BETT you’re tired of life

Det finns jobbresor, nöjesresor, familjeresor, tjejresor, matresor, långresor, grabbresor, kortresor, whiskeyresor, golfresor, weekendresor, konstresor, rundresor, ja kanske till och med tidsresor. Och så finns det BETT-resor.

IMG_0332_2

Som kalenderbitare står jag mig slätt, det har jag alltid gjort. Därför kan jag inte med exakthet säga hur många gånger jag har fått möjlighet att inleda året med en BETT-resa. Jag, som mycket sällan överväger att göra samma resa två gånger, ger mig dock i år iväg på min 10:e- 12:e BETT-resa, ett personligt rekord.

Även om resmålet varit bestående så har jag genom åren rest till BETT med olika identiteter. Ja i passet har jag förstås varit densamma, jag heter Björn inte Bond, men som BETT-resenär har jag burit lite olika hattar och glasögon genom åren. De senare faktiskt även mer bokstavligen, blindstyre som jag är utan.

Den första BETT-resan gjorde jag med både både lärarhatt och datoransvarigkeps på. Glasögonen var inställda på att söka inspiration och tips till både min egen undervisning och min skolas IT-utveckling. Helt överväldigad av intryck fick jag mig ett rejält uppvaknande. Frågan om IT i skolan var så otroligt mycket större och mer i fokus jämfört med vad den var i Sverige där runt millennieskiftet. Medan vi ägnade vår tid åt att debattera om IT verkligen var något som kunde vara aktuellt för skolan överhuvud taget, satsade man i England enorma pengar på teknik till skolor. ITiS rullade förvisso på i Sverige, men något så lyxigt som personliga, bärbara datorer till alla eller Smartboards och projektorer i alla klassrum var en dröm för de allra flesta svenska lärare. I England stod alltså frågan om IT i skolan tidigt högt på den nationella skolagendan, tvärt emot vad vi upplevt i Sverige.

Det stora utbudet som mötte vid mitt allra första besök på BETT Show var överväldigande, men också delvis en besvikelse. Synen på lärande, och med det även synen på elever och kunskap, var oroväckande ålderdomlig och vi såg med undantag för några få guldkorn gott om exempel på hur den gamla skolan kommersiellt förpackats i ny teknik. Tyvärr är detta ett intryck som delvis levt vidare under alla mina besök på just BETT-mässan, men det har blivit lite bättre genom åren. Kanske för att jag själv idag har betydligt skarpare pedagogiska glasögon att tillgå när jag spanar, men också för att utbudet idag i högre grad tar fokus på framtid och lärande istället för nutid och görande.

Efter min omtumlande BETT-premiär fick jag åter möjlighet till ett återbesök 2003. Denna gång var jag en av Falkenbergs då fyra IT-pedagoger och därför iklädd IT-pedagog hatt. Vår främsta mission var att spana efter trender, innovationer och intressanta personer att knyta till vårt långsamt växande yrkesnätverk. Det är idag svårt att föreställa sig hur mycket vi då fick jobba för att både finna och bygga ett nätverk för inspiration och lärande. Vi sökte kontinuerligt efter IT-pedagogkollegor över hela landet men de var få och ganska svåra att finna. Digitala mötesplatser och samarbetsytor som FaceBook, Twitter, Ning, Google+, LinkedIn m.fl. var bara i sin linda så det vi kunde gå på var i huvudsak hemsidor och telefonkataloger. Det gjorde just BETT och andra mässor och konferenser som t.ex. KommITs och Skolforum till extra värdefulla möjligheter för oss för att möta kompetens och bygga upp ett större yrkesnätverk.

I början av 2000-talet handlade BETT, och även diskussionerna om IT i skolan, mycket om teknik. Många förstod nog att det fanns en potential i att lyfta in digitala verktyg i undervisningen, men idéerna om hur undervisningens kvalitet skulle kunna utvecklas med hjälp av tekniken var förhållandevis få. I den mån det gick överbryggade teknikintresserade skickliga pedagoger detta, men exemplen var som sagt inte så många. Däremot fanns det redan då många teknikleverantörer som såg en stor potentiell marknad i skolan, vilket resulterade i ett stort utbud av hård- och mjukvaror som utvecklats utifrån en ganska omodern och dåligt underbyggd bild av barn, lärare och skolans uppdrag. Jag minns bland annat en försäljare som med stor entusiasm saluförde röda, blå och gröna mikrofoner i plast. När jag frågade varför hans mikrofonerna gjorde lärandet mer kvalitativt än de mikrofoner som redan fanns i vardagsteknik (och som barn och unga dessutom redan använde) blev svaret att LÄRARNA tyckte de färgglada i plast var enklare att använda. Jag köpte ingen.

Vid en av BETT-resorna i början på 2000-talet lade jag däremot av en händelse (glas)ögonen på en teknisk pryl som på riktigt slog an en sträng i mitt pedagoghjärta. Mitt i havet av datorskärmar och färgglada pling-och-plong program stod en 3D-skrivare, redan då nästan billig nog att köpa inom ramen för en normal skolbudget. Jag har aldrig varit något teknikfreak men denna innovation fick pedagogen i mig att svindla. Vilka möjligheter!  I Horizon Report K12 2013 nämns idag 3D-printing som en av tre tydliga trender som inom en tidsrymd av 4-5 år kommer att få fullt genomslag i grundläggande utbildning världen över. Redan nu är också 3D-printing en realitet i allt fler svenska skolor och det nätverkas för fullt om 3D-printing i sociala medier. Framtiden är här!

De senast åren har BETT-resorna för min del handlat minst lika mycket om att ge som att få. Om att efter bästa förmåga, med erfarenheter och kunskaper, bidra till både inramning och innehåll för andra som också packat sin väska med förväntan om intressanta, givande dagar i London. Några gånger har jag haft reseledarhatten på. Mina medresenärer har då främst varit chefer och pedagoger från Falkenbergs kommun och erfarenheterna från dessa BETT-resor där personer med olika roller i verksamheten samlas runt en specifik fråga var mycket positiva. Professionsutveckling och kollaborativt lärande i en miljö skild från vardagen som erbjuder möjligheter till stimulans, input, output, reflektion och socialt nätverkande är fantastiskt effektivt och något jag verkligen rekommenderar alla som har möjlighet.

IMG_0457

En annan sak som genom åren kommit att bli alltmer i fokus är de möjligheter till skolbesök som i olika sammanhang erbjuds under BETT-veckorna. För även om nätverkande med kollegor och andra från både Sverige och övriga världen är fantastiskt i sig, så är det i verkliga möten med elever och lärare i deras vardag det verkligen händer.

IMG_0465

Själv har jag haft möjlighet att besöka flera olika Londonskolor, och det som framför allt har gett mig bestående intryck är det ömsesidigt självklart respektfulla bemötande mellan elever och lärare som finns på så många ställen. Teknikens möjligheter och kunskaper i all ära, men om relationen mellan elev och lärare brister klingar den bästa av undervisning inte lika vackert. Här två bilder från spännande Flitch Green Academy.

I takt med tiden har såväl intresset för IT och lärande i skolan som för BETT-mässan vuxit enormt. Evenemangen och arrangemangen i utkanten av BETT Show har blivit mångdubbelt fler, större och otroligt mycket mer kvalitativa. Leverantörer, opinionsbildare, myndigheter och intresseorganisationer kraftsamlar verkligen runt BETT och antalet svenska lärare och ledare som deltar i dessa evenemang var förra året enligt obekräftade uppgifter nära 5000 personer. Och allt tyder på att det är lika många på väg att göra samma sak i år, så även jag. Denna gång är jag en del av Scandinavian Educations program BETT PÅ ETT NYTT SÄTT – ett evenemang i samarbete med MacSupport Education och Grafit Education . Det blir intensiva dagar då jag får möjlighet att använda både utbildarhatten och reseledarkepsen för att i olika lärmiljöer sätta fokus på framtida möjligheter och utmaningar och inspirera, stimulera, aktivera och kanske till och med provocera  90-talet deltagare att lyfta lärandets kvalitet i skolan.

Men vad är det då EGENTLIGEN som gör att just BETT år ut och år in har sådan dragningskraft och lockelse på så många skolutvecklingsintresserade svenskar? Är det verkligen BETT-mässan? Seminarier och föreläsningar? Möten med andra? Trevliga Londonpubar? Eller de goda hotellfrukostarna? Well, om ni lovar att inte säga nåt kan jag såhär bakom kulisserna avslöja att det alla EGENTLIGEN har som yttersta mål, är att få bo på och uppleva det legendariska Royal National Hotel, en genuin, autentisk kvarleva från den östtyska tiden med långt mycket mer charm än man kan föreställa sig. Hotellet där sängarna är kortare, duscharna monterade för pygméer, akustiken 100% avslöjande och frukostmatsalen levererar de snabbaste kalorier och kolhydrater som står att finna på den sidan engelska kanalen.

Tyvärr kommer inte Scandinavian Education att kunna erbjuda sina resenärer denna unika upplevelse i år, vi kommer att husera här, men det kommer ju fler BETT-resor. De enda resor jag bevisligen och utan tvekan gör om, och om, och om igen 🙂

Tre tips från coachen: 

  • Var aktiv och ställ frågor
  • Välj glasögon med omsorg
  • Ta alla chanser att nätverka

Tre oumbärliga saker i packningen:

  • Adapter och förlängningssladd med grenuttag
  • Generöst och öppet sinne
  • Bekväma skor

When you’re tired of BETT you’re tired of life! C ya!

//Kristina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *